KonstnärFinnish
Unto Koistinen
0 aktiva föremål
Unto Koistinen föddes den 25 juli 1917 i Helsingfors och blev en av de centrala gestalterna i finsk efterkrigskonst. Han formade en konstnärlig väg som var oberoende av de programmatiska rörelser som präglade det finska konstlivet under 1900-talets mitt. Hans utbildning skedde vid Konstindustriella centralskolan under 1930-talet och därefter vid Finlands konstakademis skola på 1940-talet, en bakgrund som gav honom både hantverksdisciplin och tillgång till de europeiska modernistiska strömningar som sökte sig till Helsingfors under dessa år.
De tidiga arbetena rör sig inom ramen för den nationella expressionismen, den formstarka och emotionellt laddade tradition som löper genom finsk målning sedan tidigt 1900-tal. Men Koistinen sökte sig snabbt mot ett mer personligt bildspråk. Under 1950-talet visade hans stämningsfulla landskap och porträtt redan en formkänsla och färgstyrka som skilde honom från samtida konstnärer bundna till etablerade grupperingar. Han valde att stå utanför de framträdande konstnärssammanslutningarna, ett beslut som speglade både en självständig läggning och en skepsis mot kollektiva plattformar.
Den avgörande vändningen kom i slutet av 1950-talet och fördjupades under 1960-talet. Porträttet - och framförallt den kvinnliga gestalten - blev det organiserande motivet i hans produktion. Hans kvinnor tecknas med fina, sökande linjer mot mörka eller dämpa bakgrunder; figurerna framstår som på en gång ofullständiga och monumentala, genomskinliga men med stor närvaro. En vistelse i Spanien på 1960-talet visade sig avgörande. Där studerade han gamla fresker, och ur det mötet utvecklade han en teknik byggd på att skrapa tillbaka den målade ytan, ett brutet brungrönt tonläge och en strukturell kvalitet som gav dukarna känslan av skiktad, tidens präglade väggmålning. Freskoinflytandet syns inte bara i färgen utan i hur figurerna tycks växa fram ur grunden snarare än vila ovanpå den.
Självporträttet löper också som ett tema genom hans verk. Koistinen avbildade regelbundet sig själv i påhittade roller - mest känt som ett lejon, en hänvisning till sitt stjerntecken Lejonet - ett grepp som gav självporträtten en teatralisk och svagt mytologiserande dimension. Han hade också ett ovanligt förhållande till ramar: han samlade på antika ramar med patina och utgick ibland från en funnen ram när han påbörjade ett nytt arbete, och vände på så vis den konventionella ordningen mellan bärare och bild.
Koistinen tilldelades professors titel 1970 som ett erkännande av hans ställning i finskt kulturliv. Han avled den 9 maj 1994 i Esbo. Retrospektiva utställningar har hållits vid Helsingfors Kunsthalle, Saarijärvi konstmuseum, Aine konstmuseum och Kuopio konstmuseum.
Hos Auctionist tillhör Koistinen de mer aktivt handlade finska konstnärerna på den nordiska auktionsmarknaden. Fyrtio verk är katalogiserade, koncentrerade till Hagelstam och Co (16 verk) och Bukowskis Helsinki (14 verk), vilket understryker hans primära marknadsposition i Finland. Toppresultatet på plattformen uppgår till drygt 40 800 SEK för "Skönheten mot blå bakgrund", och verk som "Decamerone" har nått 26 988 EUR vid de finska auktionsrummen. Hans kvinnofigurkompositioner leder konsekvent resultaten.