Stig Lindberg

År 1937 började Lindberg vid Gustavsbergs Fabriker, den statliga keramikfabriken söder om Stockholm, under konstnärlig ledare Wilhelm Kåge. De delade en nära professionell relation, och när Kåge gick i pension 1949 tog Lindberg över hans roll. Under de följande tre decennierna innehade han en dubbel position som studiokonstnär och industriformgivare, han skapade både begränsade handgjorda keramikserier och storskaliga servisar för vardagsbruk.

Hans servisar från 1950- och 1960-talen blev tongivande inom svensk modernism. Spisa Ribb (1955), med sina räfflade organiska ytor, mötte efterkrigstidens efterfrågan på funktionell men uttrycksfull formgivning. Berså (1960-1974), med sitt kraftfulla bladmönster mot vit botten, blev ett av det tjugonde århundradets mest sålda svenska servissmönster. Andra serier, Pungo (1953), Domino (1955), Terma (1955), visade hans bredd inom form och dekor. Parallellt med det industriella arbetet skapade Lindberg skulpturala studiostycken, framför allt sina Veckla-vaser med karakteristiska veckade och draperade ytor.

Utöver keramiken formgav Lindberg textilier för Nordiska Kompaniet, konstglas för Kosta Boda och Holmegaard, och arbetade flitigt som bokillustratör. Mellan 1957 och 1970 var han lärare vid Konstfack och påverkade en hel generation svenska formgivare. Hans arbeten ingår i permanenta samlingar vid Museum of Modern Art i New York och Art Institute of Chicago.

Lindberg lämnade Gustavsberg 1980 och etablerade ett eget atelier i Italien. Han avled den 7 april 1982 i San Felice Circeo, Italien, till följd av en hjärtinfarkt.

Vid nordiska auktionshus förekommer Lindbergs verk med anmärkningsvärd regelbundenhet och marknadsdjup. Berså-serviserna är ett stående inslag i vardagssamlandet, medan Veckla-studiostycken och unika fajansarbeten når starkare priser. Med över 1 300 auktionerade objekt på Auctionist representerar hans produktion en av de bredaste och mest aktiva sekundärmarknaderna för någon nordisk efterkrigsformgivare.