René Lalique

Under 1890-talet väckte hans arbete i guld och smycken omedelbar uppmärksamhet för sin vilja att bryta med konventionella ädelstenscentrerade kompositioner. Där andra guldsmedare lät diamanter och rubiner dominera, underordnade Lalique de dyrbara stenarna helheten. Han formade halssmycken, broscher och kammar av emalj, horn, elfenben och halvädla material i gestalter av kvinnor, trollsländor, ormar och blommande grenar. Vid Parisutställningen 1900 gjorde hans monter sensation. Skådespelerskan Sarah Bernhardt hörde till hans mest framträdande uppdragsgivare, och samma år utnämndes han till Officer av Hederslegionen. Utställningen befäste hans position som jugendtidens ledande smyckesdesigner.

Övergången till glas kom gradvis, delvis driven av ett uppdrag från parfymören François Coty runt 1907 att formge flasketiketter och sedan flaskorna själva. Samarbetet visade att seriellt tillverkat glas kunde bära samma formambition som unika smycken. Lalique grundade en glasfabrik i Combs-la-Ville 1910 och flyttade 1918 till en större anläggning i Wingen-sur-Moder i Alsace, en region med långa glashantverstraditioner. Wingen-fabriken blev kärnan i hans mogna produktion och är i dag fortfarande hem för Lalique-bolaget.

Hans glasformspråk byggde på återkommande tekniker: opalescerande ytor som fångade ljus och färg på en gång, djupreliefer som översatte hans smyckesmotiv till tredimensionell form, och kontrollerad patinering och emalj för att framhäva formens rörelse. Vaser, bilmaskotar, belysningsarmaturer, parfymflaskor och dekorativa paneler hämtade alla ur detta språk. Vid 1925 års internationella exposition i Paris stod han i centrum för art decos genombrott, vilket bekräftade övergången från jugendtidens organiska linjer till det nya decenniets mer geometriska stilideal. Under sin livstid skapade han mer än 1 500 unika glasdesigner.

På auktionsmarknaden attraherar Laliqs glas kontinuerligt internationellt intresse, med stora hus som Christie's och Sotheby's som regelbundet säljer hans arbeten. Musée Lalique i Wingen-sur-Moder rymmer den mest heltäckande samlingen av hans verk, och betydande samlingar finns även vid Musée des Arts Décoratifs i Paris, Victoria and Albert Museum i London och Corning Museum of Glass i New York. På den nordiska marknaden förekommer hans verk framför allt via tyska specialistauktioner: de elva lotar som spårats på Auctionist har huvudsakligen gått genom Quittenbaum Kunstauktionen i München. Bland de senaste försäljningarna märks Vas 'Milan' från 1929 för 1 800 EUR, Vas 'Saint-François' från 1930 för 1 400 EUR, Vas 'Rampillon' från 1927 för 1 300 EUR och Figur 'Sirène' från 1920 för 1 200 EUR. Fördelningen över kategorierna Glas och Konsthantverk speglar bredden i hans produktion och det fortsatta intresset för hans mittenperiods vasarbeten.