Orrefors

Det konstnärligas genombrott skedde 1916 och 1917 när Ekman anlitade två målare utan tidigare glaserfarenhet: Simon Gate och Edvard Hald, den siste en tidigare elev till Henri Matisse i Paris. I samarbete med glasmästaren Knut Bergkvist ledde detta till en rad tekniska och konstnärliga genombrott. Runt 1916 utvecklade Bergkvist Graal-tekniken, där en kula av färgat glas med ingraverat dekor omslutas av ett lager klart kristall innan den blåses till sin slutliga form. Resultatet är en slät yta som döljer lager av färg och mönster inuti glaset. Gate och Hald presenterade metoden för en internationell publik vid Exposition Internationale des Arts Decoratifs i Paris 1925, där både konstnärna och glasbruket tilldelades Grand Prix.

Ytterligare innovationer följde på 1930-talet när Bergkvist, tillsammans med designerna Vicke Lindstrand och Edvin Öhrström, utvecklade Ariel-tekniken. Här sandblästrar man eller graverar en glasform djupt, varefter ett tjockt överlager av glas fångar luftbubblor i de mönstrade fördjupningarna och skapar ett slående optiskt djup. På 1940-talet introducerade designern Sven Palmqvist Ravenna-tekniken, där glasfragment i färg bäddas in i ett mosaiklikt nätverk. Nils Landberg och Ingeborg Lundin vidgade det formala språket ytterligare under mitten av seklet: Lundins Äpplet från 1955 och Landbergs Tulpan-serie från 1957 blev definierande objekt inom svensk modernism.

År 1990 slogs Orrefors samman med Kosta Boda och bildade Orrefors Kosta Boda AB, och 2005 förvärvades koncernen av New Wave AB. Produktionen vid själva glasbruket i Orrefors upphörde 2012, men varumärket fortsatte under nytt ägande. Glasbruket efterlämnade ett verk som spänner över mer än ett sekel och som är väl representerat på auktion både i Norden och internationellt. Verk av Gate, Hald, Lindstrand, Öhrström, Palmqvist och Landberg dyker regelbundet upp hos svenska auktionshus, och Graal- och Ariel-arbeten väcker särskilt starkt intresse från samlare.