Nils Thorsson

Thorssons period sammanföll med den nordiska konstindustrins genombrottsår. När Aluminia förvärvade Royal Copenhagen 1949 kvarstod han som konstnärlig ledare för det sammanslagna företaget och byggde upp ett av Danmarks mest sammanhållna designprogram. Han omgav sig med en generation skickliga keramiker, men förblev själv fabrikens mest produktiva formgivare.

Hans formspråk rörde sig fritt mellan det naturalistiska och det abstrakta. Solbjerg från 1930-talet hämtade inspiration från fåglar, fiskar och växtformer. Marselis-serien på 1950-talet introducerade lättillgängliga bruksföremål i klara jordtoner. Under 1960-talet utvecklade Thorsson Tenera- och Baca-serierna, den sistnämnda uppkallad efter det latinska ordet för rund frukt, där handsatta reliefmönster kombinerades med en specialutvecklad glasyrteknik som gav varje objekt ett unikt utseende. Diana-serien i början av 1970-talet vidgade repertoaren mot ett mer skulpturalt uttryck. Gemensamt för allt han skapade är en genomtänkt relation mellan form och yta, vilket gör honom till en central gestalt inom efterkrigstidens danska modernism.

Hans arbeten finns representerade i Victoria and Albert Museum i London, Nationalmuseum i Stockholm, Kunstindustrimuseet i Köpenhamn, Royal Copenhagens porslinsmuseum samt Keramikmuseet i Faenza. Thorsson avled i Köpenhamn den 25 oktober 1975, dagen efter sin sjuttiosjunde födelsedag.

På auktionsmarknaden förekommer Thorsson regelbundet på nordiska auktioner. I Auctionists databas representeras han av 71 objekt fördelade på keramik, dekorativa föremål och bordslampor. Palsgaard Kunstauktioner svarar för den största andelen utbud, följt av Helsingborgs Auktionsverk och Bruun Rasmussen Lyngby. Toppresultat inkluderar en rund fajansvas för 6 000 DKK och ett par glaserade bordslampor för 3 931 SEK, vilket speglar ett stabilt samlintresse för både hans bruksföremål och dekorativa arbeten.