Nils Kähler

Hans formella hantverk tog form på allvar 1931, när han övertog rollen som drejare i verkstan. Han drog sig mot stora former, och behärskade stengods i en skala som krävde teknisk säkerhet. Parallellt began han modellera mer lekfulla föremål - sparbössor i form av grisar och keramiska djur som skulle bli några av de mest sålda produkterna i verkstadens historia.

När fadern Herman H.C. Kähler dog 1940 tog Nils och Herman Jørgen gemensamt över ledningen. Herman Jørgen skötte administration och produktion; Nils hade hand om den konstnärliga inriktningen. Den arbetsfördelningen gav Nils utrymme att forma ett tydligt estetiskt program under de decennier som följde.

Det arbete han skapade under 1950- och 1960-talen är det som samlare i dag förknippar starkast med hans namn. Hans stengodslampor - dragna på skiva, sparsmakade i formen, saltglaserade i dämpade blå, grå och ockra toner - blev ett uttryck för skandinavisk modernism i hemmet. Saltglasyren, där salt tillförs ugnen vid maximal temperatur och bildar ett glansigt ytskikt direkt på lergodsytan, gav hans arbeten en särskild värme och lätt oregelbundenhet som skilde dem från industritillverkade produkter. Varje föremål bar präglade märken "HAK" och "Nils" fram till 1968, då bröderna gick skilda vägar.

Verkstadens internationella genomslag ökade under hans ledning. År 1958 ställdes Kähler-keramik ut på Louvren i Paris, och 1962 inkluderades den i utställningen "The Arts of Denmark" på Metropolitan Museum of Art i New York. Bolaget såldes till Næstveds kommun 1974, fem år innan Nils avled 1979.

På auktionsmarknaden förekommer Nils Kählers arbeten framför allt via danska auktionshus, med Palsgaard Kunstauktioner som dominerande aktör. Hans stengodslampor är de mest handlade verken, med toppresultat över 6 900 EUR för golvlampor och stora bordslampor. De 41 verk som för närvarande indexeras på Auctionist utgörs till stor del av bordslampor, vilket speglar det stabila samlingsintresset för hans ljussättningsarbeten.