Monica Backström

Född i Stockholm 1939 ärvde hon formgivningen i blodet. Hennes mor var Astrid Sampe, en av Sveriges mest inflytelserika textilformgivare, vars arbete på Nordiska Kompaniet präglade det svenska 1950-talshemmet. Uppväxt bland konstnärer, arkitekter och hantverkare studerade Backström vid Konstfack i Stockholm 1959-1964, först inom reklam och bokhantverk innan hon bytte till metallarbete, silversmide och industridesign. Hennes väg till glaset gick via en tävling: 1965 vann hon en designtävling till Boda Glasbruks hundraårsjubileum, och därmed inleddes ett livslångt samarbete med glasbruket i Smålands Glasrike.

Hennes utställning "Glasyra" 1967 etablerade henne som en radikal röst. Kritikern Ulf Hård av Segerstad kallade den "något helt nytt i svensk glaskonst." Hon bäddade in metallföremål, nubb och gem, i glaset och använde guld och glitter på sätt som bröt mot den rena funktionalism som förväntades av skandinavisk design. Det var glas filtrerat genom popkonstens sensibilitet, lekfullt och provocerande. Från 1968 till 1972 levde hon med glaskonstnären Erik Höglund, och tillsammans grundade de Backström & Höglund AB, en designstudio för möbler och bruksföremål. Hon var också en av grundarna av Vet Hut AB 1971, ett formgivarkollektiv tillsammans med Ulrica Hydman Vallien, Bertil Vallien, Ann Wolff och Göran Wärff, konstnärer som tillsammans gav Kosta Boda dess internationellt erkända identitet.

Utöver svamparna var hennes produktion bred. Boda-äggen i pressat glas med spräcklig yta var tidiga naturstudier. Glasservisen Zelda blev en kommersiell storsäljare, särskilt i Japan. Serierna Atlantis, Gobi, Taiga och Tonga utforskade olika formspråk. Senare i karriären rörde hon sig mot mer emotionellt laddade verk: spruckna skålar och krossade glashjärtan lödda samman med tenn, verk som i en prismotivering hyllades för sitt "experimentella nytänkande med internationell orientering." Hon formgav också smycken, kläder och belysning. I början av 1980-talet var hon med och grundade Glasvärnarna, som kämpade för att bevara det kvalificerade glashantverket under den industrikris som hotade Smålands glasbruk.

Hennes verk finns i samlingarna på Victoria and Albert Museum i London, Nationalmuseum i Stockholm, Röhsska museet i Göteborg och Museum of Arts and Design i New York. En vandringsretrospektiv 2008-2009 med titeln "Ingenting är givet. Allt är möjligt" visade hela bredden av hennes arbete inom glas, textil och smycken.

På Auctionist dominerar glas hennes auktionsnärvaro, med 215 av 289 föremål kategoriserade som glas, tillsammans med bordslampor och skulpturer. Hennes verk dyker upp oftast hos Kalmar Auktionsverk, Auctionet, Stockholms Auktionsverk Hamburg och Metropol. Priserna förblir tillgängliga för samlare, med signerade Kosta Boda-verk som typiskt säljs mellan 1 000 och 2 500 SEK, vilket gör henne till ett av de mest likvida namnen på den svenska andrahandsmarknaden för glas. Svamparna och bordslamporna är särskilt eftersökta, stabila säljare som för in ett stycke Glasrikesarv i varje hem.