KonstnärGerman-French
Max Ernst
5 aktiva föremål
Max Ernst föddes den 2 april 1891 i Brühl, en liten stad nära Köln. Han studerade filosofi och psykiatri vid universitetet i Bonn men lämnade akademin för att ägna sig åt konst, utan formell utbildning i måleri eller grafik. Tidiga möten med Gauguin och Van Goghs verk, liksom besök på psykiatriska institutioner där han tog del av patienters teckningar, lade grunden för ett konstnärskap som satte störning och omedveten bildproduktion i centrum.
Fyra år som soldat i det tyska kejsarrikets armé under första världskriget lämnade Ernst med ett djupt hat mot den ordning som skapat konflikten. Han kanaliserade det i Dada och grundade 1919 tillsammans med Johannes Baargeld och Jean Arp en Dadagrupp i Köln. Hans tidiga collage klippte sönder viktorianska stålstick ur tekniska handböcker och naturhistoriska verk och satte samman figurer som inte borde kunna existera men ändå upplevs som logiska. År 1922 reste han till Paris utan papper och anslöt till den framväxande surrealistcirkeln, som han undertecknade Breton's första surrealistiska manifest tillsammans med 1924.
Mitt under 1920-talet utvecklade han de två tekniker som skulle prägla hans fortsatta arbete. Frottage, från 1925, innebar att man lade papper mot grova ytor, gned med blyerts och läste de framträdande mönstren som latenta bilder. Skrapmålning, grattage, tillämpade samma logik på oljefärg och avslöjade strukturer dolda under pigmentet. Båda metoderna syftade till att minska den medvetna viljans roll i bildskapandet, ett centralt mål i surrealistisk praktik.
Hans mest kända målningar talar sitt eget tydliga språk. Elefanten Celebes (1921), nu på Tate Modern, byggde ett hotfullt maskindjur av ett fotografi på en västafrikansk kornbehållare. Europa efter regnet II (1940-42), färdigställd i New York under krigsexil, breder ut ett geologiskt apokalyptiskt landskap av sammansmält sten, ben och vegetation. Ängeln vid eldstaden (1937) målades direkt efter den spanska republikens fall och föreställer ett störtande, allt ödeläggande väsen som Ernst beskrev som kontrarevolutionens ansikte. Hans tre collageromaner, La Femme 100 Tetes (1929), Reve d'une petite fille (1930) och Une Semaine de Bonte (1934), satte samman hundratals viktorianska stålstick till berättelser om surrealistiskt våld och begär.
Andra världskriget tvingade Ernst på flykt. Han internerades två gånger i Frankrike, och tog sig sedan till USA med hjälp av aktivisten Varian Fry och konstsamlaren Peggy Guggenheim, som han gifte sig med vid ankomsten 1941. Han slog sig ned i New York och senare i Sedona, Arizona, med målaren Dorothea Tanning. Han blev amerikansk medborgare 1948 och återvände till Frankrike i början av 1950-talet, där han fick franskt medborgarskap 1958. Han avled i Paris den 1 april 1976 och är begravd på Pere Lachaise.
År 1954 mottog Ernst Venedigbiennalens Grand Prix för måleri. Hans verk finns i bland annat Museum of Modern Art i New York, Tate Modern i London, Centre Pompidou i Paris och Max Ernst Museum i Brühl, som invigdes 2005.
På den nordiska auktionsmarknaden förekommer Ernsts grafik och upplagor framför allt hos Crafoord Auktioner, Bukowskis och Stockholms Auktionsverk. Auctionists databas innehåller ett femtiotal objekt. Hans collageböcker når de högsta priserna: Une Semaine de Bonte har nått 25 000 EUR och signerade etsningsmappar handlas i intervallet 6 000-25 000 SEK. Auktionsresultat på Auctionist.