KonstnärNorwegianf.1920–d.2010
Ludvig Eikaas
0 aktiva föremål
Få norska konstnärer har rörligt sig så brett som Ludvig Eikaas. Under sju decennier av rastlöst experimenterande rörde han sig från nonfigurativ abstraktion till porträtt, från träsnitt till litografier tryckta på bilhuvar, från stafflimåleri till skulpturer sammansatta av hittade föremål. Han slog sig aldrig till ro med en signaturstil, och det vägran att upprepa sig blev, paradoxalt nog, det mest igenkännbara med honom. Född den 20 december 1920 på gården Eikaas i Jølster, Sogn og Fjordane, växte han upp i fjordlandskapet i västra Norge innan han flyttade till Oslo för att studera vid Statens handverks- og kunstindustriskole 1942-1946, följt av en period vid Det Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn 1948.
Eikaas framträdde i slutet av 1940-talet som en av de första norska konstnärerna att arbeta i ett rent nonfigurativt idiom. Tillsammans med Gunnar S. Gundersen och Odd Tandberg bildade han en del av den lösa gruppen informellt kallad Dødsgjengen, unga målare som drev den norska konsten bortom dess kvarvarande band till naturalismen. Hans tidiga dukar och etsningar var starkt påverkade av Joan Miró, biomorfa former svävande i fältfärg, lekfulla men kompositoriskt stringenta. Vid mitten av 1950-talet hade Eikaas redan gått vidare och vänt sig mot färgranna, snabbt penslade porträtt av offentliga personer återgivna med en ekonomi som skalade ned likheten till några få avgörande penseldrag.
1960- och 1970-talen såg etsning och serigrafi inta huvudscenen. Hans grafiska produktion var prolific och tekniskt varierad, med påverkan från Rolf Nesch i bruket av blandad hög- och lågtrycksteknik för att skapa reliefeffekter i papperet. På 1980-talet hade Eikaas drivit vidare in i okonventionellt territorium: svartvita porträtt med delade ansikten tonade gröna på ena sidan och röda på den andra, tryckta via litografi, linoleumsnitt och serigrafi på ytor inklusive bilhuvar. 1990-talet bragte illustrationsarbete, inklusive en serie för Ibsens pjäser beställda av Norska Bokklubben, vid sidan av fortsatta experiment med träsnitt, skulptur och manipulation av hittade föremål.
År 1970 utnämndes Eikaas till professor vid Statens kunstakademi och tjänstgjorde som rektor 1981-1983. Han var gift med textilkonstnären Synnøve Anker Aurdal, med vilken han vann förstapriset i Håkonshallstävlingen 1959 för designen "Primstav." Efter att ha fyllt åttio dubbades han till Riddare första klassen av den Kungliga norska Sankt Olavs orden. Hans verk finns på Nasjonalmuseet i Oslo, KODE Bergen, Henie-Onstad kunstsenter, Statens Museum for Kunst i Köpenhamn, Brooklyn Museum och Uffizi-galleriet i Florens. I början av 1990-talet donerade han över 850 verk till sin hemkommun, som öppnade Eikaasgalleriet i ett ombyggt mejeri vid Ålhus 1994.
På Auctionist finns 131 Eikaas-poster registrerade, det stora flertalet genom Grev Wedels Plass Auksjoner. Grafik, etsningar och tryck dominerar utbudet, vilket återspeglar tryckgrafikens centralitet i hans praktik. Hans högsta auktionsresultat är imponerande 200 000 NOK för "Torvet Bergen 1969," med andra målningar som nått 70 000 NOK och 46 000 NOK. För samlare som söker norsk efterkrigskonst med genuin historisk tyngd erbjuder Eikaas en bredd och ett djup som få samtida kan matcha.