KonstnärArgentine-Italian
Lucio Fontana
1 aktiva föremål
Lucio Fontana föddes den 19 februari 1899 i Rosario, Santa Fe, Argentina, som son till den italienske skulptören Luigi Fontana. Han tillbringade sin tidiga barndom i Argentina innan familjen 1905 återvände till Italien, och han pendlade sedan länge mellan de två länderna - han arbetade med sin far i Milano och reste tillbaka till Buenos Aires 1921 för att verka i familjens skulpturateljer. År 1927 bosatte han sig permanent i Italien och antogs till Accademia di Belle Arti di Brera i Milano, där han studerade under Adolfo Wildt vid sidan av skulptören Fausto Melotti. Efter sin examen etablerade han sig som skulptör i keramik, terrakotta och brons, och anslöt sig 1935 till den parisiska gruppen Abstraction-Création och 1939 till den milanesiska expressionistgruppen Corrente.
När andra världskriget bröt ut återvände Fontana till Buenos Aires, där han 1946 grundade Academia Altamira tillsammans med ett antal studenter. Samma år publicerade akademin Manifiesto Blanco - ett manifest som Fontana utformade men valde att inte underteckna, troligen på grund av sin ställning som lärare vid Escuela Nacional de Bellas Artes. Manifestet krävde en ny syntes av materia, färg, ljud och rörelse, och hävdade att konsten måste överskrida den platta bildytan. Detta lade grunden för Spazialismo (Spatialismen), som Fontana vidareutvecklade i fem manifester mellan 1947 och 1952 efter att ha återvänt till Milano.
Tillbaka i Italien började Fontana omsätta sina teorier i radikala verk. År 1949 visade han Ambiente spaziale a luce nera (Rumslig miljö i svartljus) på Galleria del Naviglio i Milano - ett av de tidigaste immersiva konstinstallationerna. Samma år inledde han Buchi-serien (hål), där han genomborrade dukar med spetsiga verktyg, och i mitten av 1950-talet introducerade han Tagli (snitt) - ett eller flera snitt i monokroma ytor, ofta med svart gasväv på baksidan så att mörkret skimrade bakom snittet. Nästan alla dessa verk fick titeln Concetto spaziale, en deklaration om att gesten - inte bilden - bar meningen.
Arbetet fördjupades under sent 1950-tal och in på 1960-talet. Fine di Dio-serien (1963-64) applicerade snitt- och hålvokabulären på 38 äggformade dukar, en form Fontana kopplade till kosmisk förnyelse och existentiell osäkerhet i rymdaldern. Vid Venedigs biennal 1966 skapade han, i samarbete med arkitekten Carlo Scarpa, ett labyrintartat ovalrum där fem vita dukar med snitt placerades i nischer under vitt ljus - ett verk som gav honom det stora målarpriset. Vid Documenta 4 i Kassel 1968 presenterade han Ambiente spaziale bianco, ett helt vitt labyrintartat rum med ett stort gipsskuret snitt i centrum. Han avled av hjärtstillestånd i sitt hem i Comabbio, Varese, den 7 september 1968, 69 år gammal.
Fontanas inflytande spred sig brett inom Arte Povera, installationskonst och minimalism. Hans auktionsmarknad speglar hans centrala plats i efterkrigstidens europeiska konst: toppresultat har passerat 17 miljoner pund internationellt, drivna framför allt av Fine di Dio-äggen och de röda Tagli-verken. På den nordiska marknaden representerad på Auctionist förekommer Fontana hos bland annat Wannenes Art Auctions, Bruun Rasmussen och Bukowskis Stockholm, med verk som spänner från keramik och trycksaker till utställningskataloger och affischer.