Lena Bergström

Efter gymnasiet arbetade hon som dekoratör på Domus varuhus, en erfarenhet som tidigt gav henne känsla för hur föremål fungerar i rummet. Hon flyttade till Stockholm för att studera och tog sedan upp textillinjen på Konstfack, Kungliga Konsthögskolan för hantverk och formgivning, där hon avlade en konstnärlig examen 1989. Utbildningen inbegrep utlandsvistelser: workshopperioder i England 1986 och 1988, studier i datorstödd textilproduktion i Belgien, tid vid Konstindustriella högskolan i Helsingfors och en lärlingsperiod i mattväverski Japan 1991.

Genombrottet kom 1992 när hennes textilkollektion X-tra, O-lik och I-hop för tillverkaren Ljungbergs tilldelades Utmärkt Svensk Form och visades i den svenska paviljongen på världsutställningen i Sevilla. Arbetet visade upp ett uttryck som redan var hennes eget: ren struktur, grafisk kontrast, en modernistisk stramhet som inte gick över i kyla.

År 1994 anställdes hon som formgivare på Orrefors, ett steg som förde in hennes praktik i glaset utan att ge upp det tänkande hon utvecklat i textilen. Hon har beskrivit sitt angreppssätt som att alltid utgå från materialets egna egenskaper och arbeta i nära samarbete med glasblåsarna och mästerskärarna på Orrefors och, senare, Kosta Boda. Hennes formspråk är uppbyggt kring spänningen mellan motsatser: naturen och det urbana, det organiska och det skarpt geometriska, det tidlösa och det samtida.

De kollektioner hon skapade på Orrefors under 1990-talet grundlade hennes namn i svensk formgivning. Squeeze (1997) och Puck (1999) gavs båda utmärkelsen Utmärkt Svensk Form. Carat-serien vann Elle Interiörs designpris 2010. Andra kollektioner som blev bestående fästen kommersiellt och kritiskt inkluderar Cyrano, Avanti, Pastillo, Havanna, Slitz och Mingel. Havanna och Slitz från slutet av 1990-talet refererade öppet till arkitekturmodeinriktade designers som Issey Miyake och Hussein Chalayan och behandlade glaset som vore det vikt eller strukturerat tyg.

Hennas mest sammanhållna konstnärliga arbete är Planets-serien, som lanserades på en utställning på Vessel Gallery i London 2001. Grundformen är ett ägg som spruckit och landat i en ny gestalt: matt på utsidan, blank och ofta metallisk inuti. Formerna kan läsas som planeter, fåglar, rosor eller rent abstrakta volymer beroende på hur de bearbetas och belyses. Bergström har fortsatt att utveckla serien i mer än två decennier, med variationer i kulör, ytbehandling och skala för både Orrefors och Kosta Boda.

Hennas verk finns i permanenta samlingar på Nationalmuseum i Stockholm, Röhsska museet i Göteborg, Nasjonalmuseet i Oslo, Cleveland Museum of Art och Victoria and Albert Museum i London.

På den nordiska auktionsmarknaden förekommer Bergströms glas framför allt via Metropol, Bukowskis Stockholm och Björnssons. Med 63 registrerade objekt och ett aktivt är marknaden levande om än blygsam i pris. Toppförsäljningen är skulpturen "Jorden" för 5 000 SEK, följd av textilverket "Björk" matta ull för 3 200 SEK och en glasskulptur med titeln "Mars" för 2 400 SEK. Spridningen av kategorier, glas sida vid sida med mattor, ljusstakar och belysning, speglar hur konsekvent hennes praktik rört sig över material.