FormgivareSwiss-French
Le Corbusier
2 aktiva föremål
Charles-Édouard Jeanneret, känd under pseudonymen Le Corbusier, föddes den 6 oktober 1887 i La Chaux-de-Fonds i det schweiziska Jura. Han utbildade sig inledningsvis till gravör men valde att resa runt i Europa mellan 1907 och 1911 och praktiserade hos Auguste Perret i Paris och Peter Behrens i Berlin. Det var under dessa år han lärde sig behärska armerad betong och industriella produktionsmetoder. 1920 antog han pseudonymen Le Corbusier och grundade tidskriften L'Esprit Nouveau tillsammans med målaren Amédée Ozenfant. Därifrån formulerade de Purismen - en konstnärlig rörelse som förespråkade maskinstidens rena geometri och avvisade all dekorativ överkomplexitet.
Hans manifest "Fem punkter för en ny arkitektur" från 1927 - pelare, takterrass, fri grundplan, liggande fönsterband och fri fasad - lade grunden för det internationella stilidealet. Villa Savoye utanför Paris (1929) är det tydligaste exemplet på hur dessa principer omsattes i byggt form. Unité d'Habitation i Marseille (1952) samlade ett helt stadssamhälle i ett enda betongblock; Notre Dame du Haut i Ronchamp (1955) visade en mer skulptural, nästan organisk uttrycksform. I Indien ledde han stadsplaneringen av Chandigarh, en av de få gånger en arkitekt fått gestalta ett helt stadscentrum från grunden.
Möbeldesignen utgör ett eget kapitel. År 1927 anlitade han arkitekten Charlotte Perriand för inredning och möbler; kusinen Pierre Jeanneret bidrog också. Tillsammans tog de fram LC-serien: LC1 med selläderrygg, de kubiska fåtöljerna LC2 och LC3 med exponerade stålrörsramar, chaiselong LC4 och matbordet LC6. Samtliga presenterades vid Salongen d'Automne i Paris 1929. Principen var enkel - möbler som redskap för livet, tillverkade av industriella material utan tillsatt ornamentik. 1964 tecknade den italienska möbeltillverkaren Cassina ett exklusivt världslicensavtal med upphovsmännen och Le Corbusier-stiftelsen, och produktionen har sedan dess fortgått oavbrutet. Parallellt med arkitekturen arbetade Le Corbusier också som målare och skapade litografier och tapetserier under hela sin karriär.
Han avled den 27 augusti 1965 vid Cap Martin i södra Frankrike. 2016 utsåg UNESCO 17 av hans byggnader i sju länder till världsarv. På den nordiska auktionsmarknaden är LC-möblerna det mest eftertraktade segmentet bland hans verk. Bruun Rasmussen i Lyngby toppar med nio registrerade objekt, följt av Bukowskis Stockholm med sju och Stockholms Auktionsverk Hamburg med sex. De högsta noterade försäljningarna inkluderar ett par LC3-fåtöljer från Cassina som nådde knappt 53 500 EUR och ett LC2-par som såldes för 21 400 EUR. Signerade litografier dyker också upp regelbundet, med ett verk från 1955 som nådde 12 000 DKK. Tidiga Cassina-exemplar och originalgrafikblad håller stabila nivåer, och det stålrörsbaserade sitsmöblet utgör kärnan i det nordiska andrahandsintresset.