Lars Petter Sjöström

Hans formella meriter var sjömannens snarare än konstnärens. Han tog styrmansexamen vid Malmö navigationsskola 1845-46 och reste 1849 till London, där han fick anställning vid ett skeppsvarv som gallionsfigursnidare, riggare och fartygsporträttist. Det var i London han etablerade de konventioner som skulle prägla hans produktion: fartyget avbildat med stavas bog mot betraktaren, i svagt medvind med alla segel satta, beställt av redare och befälhavare som ville ha ett exakt minne av sitt skepp. Han återvände till Skåne vid sitt andra gifte och slog sig ner i Malmö, där han 1866 utnämndes till tillförordnad hamnkapten och 1868 till hamnfogde, ett ämbete han innehade till pensionen vid sjuttiofyra års ålder.

Hans egentliga storhetstid som fartygsporträttist sträckte sig från ungefär 1869 till 1891, och under dessa år producerade han omkring 2 000 marinmålningar. Kompositionen var konsekvent: ett fartyg för fulla segel i svag bris, sett snett framifrån styrbords sida så att bogen delar bildplanet i ett karakteristiskt diagonalt snitt, med vinden dragande in från babords kvart. Tekniken var nästan alltid gouache eller akvarell, applicerad med den metodiska läslighet som hör till någon som av erfarenhet kunde namnge varje segel och varje del av löpande riggen. Verken fungerade som dokument lika mycket som konst, men inom dessa ramar utvecklade Sjöström en stilla förmåga att återge ljuset mot duk och den sydsvenska havets specifika färgton.

Under sin livstid fick han epitetet 'Havets allmogemålare', en beteckning som fångar både hans produktivitet och hans förankring i den arbetande sjöfartsmiljön snarare än i akademin. Han finns representerad på Nordiska museet, Malmö museum, Helsingborgs museum med ett femtiotal verk, Statens sjöhistoriska museum med ett trettiotal, samt vid Hoppets stiftelse i Brantevik. Landets största samling av hans verk bevaras på Råå museum för fiske och sjöfart, institutionen närmast hans födelseort. Han avled i Malmö den 28 maj 1896.