Lars Larsson

Den äldre Lars Larsson (26 december 1820 - 8 oktober 1880) var silversmed som lärde sig hantverket under Johannes Daniel Blomsterwall i Göteborg från 1834 och blev gesäll 1839. År 1843 godkändes han som mästare i Stockholm, med en guldbrosch med stenar som mästarprov. Han återvände till Göteborgs skrå 1844 och drev sedan verkstad i Göteborg under decennier, tills han 1869 öppnade en filial i Stockholm och parallellt drev verkstäder i båda städerna. Firman Lars Larsson och Co. var även verksam inom smyckekonst, bland annat med importerade italienska kameer i skalets lager med antika motiv. Flera av hans arbeten finns i Nationalmuseums samlingar, och hans stämplade silver - soppslevar, presentationsskålar och konfektskålar från 1850- och 1860-talen - dyker regelbundet upp på svenska auktionshus.

Den yngre Lars Larsson (född 1 september 1950) är smed och skulptör bosatt i Örsjö i Småland, mitt i Glasriket. Han innehar gesälls- och mästarbrev i smides- och metallhantverket och har sedan 1978 drivit sin studio och smedja, Lars Larsson Konstsmide. Hans konstnärskap utgår från traditionella smidesformer - ässja, hammare och städ - men riktar sig mot skulptural gestaltning. Han är framför allt känd för djurskulpturer i smidesjärn, i synnerhet tjurar i olika storlekar och ytbehandlingar. Därtill tillverkar han ljusstakar, skålar, väggarbeten och offentliga utsmyckningar för kyrkor, kommuner och landsting. Hans verk distribueras internationellt via Norway Designs och har visats på utställningar i Sverige och Norge. Han har samarbetat med konstnärer som Erik Höglund, Bertil Vallien och Carl-Fredrik Reuterswärd, och är representerad i Statens konstråds samlingar.

På auktion förekommer de båda Lars Larssons ofta under samma namn. Silverföremål daterade till mitten av 1800-talet syftar typiskt på Göteborgssilvermeden, medan järnskulpturer föreställande tjurar, signerade 'L. Larsson', är den nutida hantverkaren från Örsjös verk.