Lars Arby

År 1964 - bara ett år efter grundandet - blev Arby medlem i Nutida Svenskt Silver, en förening med syfte att lyfta fram konstnärligt silver och guldsmide i Sverige. Inträdet skedde via en jurygranskad ansökan, och Arby tillhörde därmed den första generation som formade föreningens karaktär. Han var aktiv medlem fram till sin död.

Under 1960- och 1970-talen tog Arbys konstnärskap en utpräglat experimentell riktning. I opposition mot den rådande funktionalistiska estetiken med dess släta ytor och strikta geometri använde han tekniker som svetsning, emaljering och drivning. Dessa metoder gav hans föremål en textur och ett berättande djup som tydligt skilde sig från det dåtida skandinaviska silverhantverk som dominerade.

Naturen, det personliga berättandet och samisk konst och hantverkstradition var genomgående inspirationskällor. Fjälllandskap, vegetation och djur återkommer i smyckena och skulpturerna, och ger även mindre arbeten en kvalitet av förtätad landskapsmåleri. Ringar, halssmycken, broscher och skulpturer i silver fungerar hos Arby som bärbart hantverk och som tredimensionella studier i form och material på en och samma gång.

Arby avled i Göteborg 2002. Hans konstnärskap uppmärksammades på nytt när Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm visade en samlingsutställning 2024, där hans verk ställdes i dialog med tre samtida silversmeder med liknande förhållningssätt. På den nordiska auktionsmarknaden förekommer hans arbeten nästan uteslutande genom Bukowskis, med husen i Stockholm och Västberga som de dominerande försäljningsplatserna. Grupper av ringar, halssmycken och silverskulpturer dyker upp regelbundet i försäljningarna.