Jussi Mäntynen

Som ung utvecklade Mäntynen ett intensivt intresse för naturhistoria. Han jagade fåglar, lärde sig teckna dem och undervisade sig själv i taxidermi. Detta praktiska engagemang med djuranatomi föregick hans formella konstskolning. Han studerade vid Centralskolan för konstflit i Helsingfors 1901 och igen 1904, och återkom för en längre period 1912-1913. Under denna tid arbetade han också vid Helsingfors universitets zoologiska institution, först som preparatorassistent från 1910 och småningom som intendent. Hans förståelse för muskulatur, benstruktur och rörelse grundades i praktisk vetenskaplig preparering snarare än stilistisk konvention.

Mäntynens skulptur fokuserar nästan uteslutande på djur infödda i Finland och Norden: älg, björn, lodjur, varg, ren och många fåglar. Hans figurer är anatomiskt exakta men inte kallt akademiska. Han föredrog kompositioner som fångade ett specifikt ögonblick av spänning eller vila. Han arbetade i granit, diorit och brons.

Hans mest kända offentliga skulptur är Hirvi (Älg, 1924). Originalet restes i Torkkelinpuisto i Viborg och tre senare gjutningar installerades i Lahtis (1955), Åbo (1969) och framför Naturhistoriska museet i Helsingfors (1972). Ilves (Lodjur, 1929) är ett annat välbekant verk.

Internationellt erkännande kom genom utmärkelser: bronsmedalj vid Milantriennialen 1933, Grand Prix vid Brysselutställningen 1935 och vid Parisutställningen 1937. År 1943 flyttade han till Lidingö i Sverige, där hans rykte var starkt. Han återvände till Åbo 1967. År 1949 tilldelades han professortiteln och utnämndes till Kommendör av Finlands Lejonsorden. Han donerade nästan 120 verk till Åbo Konstmuseum.

På den nordiska auktionsmarknaden förekommer Mäntynens verk främst hos Bukowskis Helsingfors och Stockholms Auktionsverk Helsingfors. Av de 13 verk som spåras på Auctionist är den högst registrerade försäljningen "Retad lo" (1938) för 85 707 SEK, vilket avspeglar det premievärde samlare sätter på hans signerade, daterade bronsgjutningar.