JO

KonstnärBritishf.1958

Julian Opie

1 aktiva föremål

Frågan Julian Opie återvänder till gång på gång är: hur lite information behövs för att man ska känna igen en person? Hans figurer saknar pupiller, näsa och skuggning. Rent tekniskt är de nästan ingenting - och ändå är de omisskanneligt människor, ofta omisskanneligt specifika människor. Den spänningen mellan reduktion och igenkänningsbarhet har drivit hans arbete i fyra decennier.

Wikipedia

Opie föddes i London 1958 och växte upp i Oxford. Han studerade på Goldsmiths, University of London, och tog examen 1982. Målaren och konceptkonstnären Michael Craig-Martin var ett formativt inflytande under studietiden. Hans tidiga arbete var skulpturalt: svetsade stålföremål som påminde om hushållsapparater eller arkitektoniska fragment, gjorda med en lakonisk humor som placerade dem någonstans mellan objekt och bild. I slutet av 1980-talet kom måleriet att dominera, och i mitten av 1990-talet hade hans karaktäristiska visuella språk kristalliserats: tjocka svarta konturer som omsluter flata ytor av ren färg.

Blur-uppdraget år 2000 gav hans arbete masssynlighet. Utformat som omslag till bandets samlingsskiva 'Best of Blur', reducerade de fyra porträtten av Damon Albarn, Graham Coxon, Alex James och Dave Rowntree varje ansikte till fem eller sex streck - och fångar ändå något igenkännbart i var och en av dem. Designen vann Music Week CADS-priset för bästa illustration 2001. Bildens räckvidd, över miljontals albumomslag och affischer, gav Opie ett offentligt genomslag som få galleribaserade konstnärer uppnår.

Serien med gångfigurer förlängde hans logik in i tidsrummet. Verk som 'Shaida Walking' utgick från filmupptagningar av en modell på ett löpband, som Opie sedan bildruta för bildruta omvandlade till handteckningar i sin stil, för att sedan animera och visa på LED-skärm. Resultatet är en figur i evig rörelse - loopad, viktlös, reducerad till enbart handlingen att gå. Lentikulära tryck i 'Walking in London'-serien använder samma bildspråk men översätter rörelsen genom betraktarens eget rörliga perspektiv i förhållande till bilden.

Offentliga uppdrag har förankrat hans arbete bortom galleriväggar. 2006 utformade han visuella element för U2:s Vertigo-världsturné; 2008 skapade han scenografi för koreografen Wayne McGregors balett Infra på Royal Opera House. LED-skulpturen 'Ann Dancing' (2007) blev det första konstverket på Indianapolis Cultural Trail. Hans porträtt av James Dyson och Blur-medlemmarna finns i National Portrait Gallerys samling i London; mer än tjugo verk ingår i Tates samling; ytterligare arbeten finns på MoMA i New York, V&A, Israel Museum och Essl Collection i Wien.

På auktionsmarknaden förekommer Opies verk i den nordiska och internationella databasen framst som tryck och editioner, där Phillips står för den största andelen försäljningar. De 10 verk som sålts genom Phillips nådde toppresultat på GBP 18 060 för 'Lawyer, from Walking in London 1' och GBP 16 770 för 'Banker, from Walking in London 1'. Totalt 13 objekt finns i Auctionists databas, med inslag från Stockholms Auktionsverk Malmö och Lyon and Turnbull. Globalt står hans auktionsrekord på 220 179 USD för 'Walking in Sadang-dong in the Rain', såld hos Seoul Auction 2021.

Konströrelser

New British SculpturePop ArtMinimalismContemporary Art

Tekniker

PaintingPrintmakingSculptureLEDDigital ArtSilkscreen

Kända verk

Blur - Best of Blur (album cover)2000Digital print
Shaida Walking2007LED
Ann Dancing2007LED sculpture
Walking in London 12013Lenticular print
James, Inventor2010Inkjet on canvas

Utmärkelser

Music Week CADS - Best Illustration (Blur 'Best of Blur' cover)2001
Sargant Fellowship, The British School at Rome1994

Senaste föremål

Populära kategorier

Auktionshus