
KonstnärBritishf.1958
Julian Opie
1 aktiva föremål
Fragan Julian Opie atervander till gang pa gang ar: hur lite information behovs for att man ska kanna igen en person? Hans figurer saknar pupiller, nasa och skuggning. Rent tekniskt ar de nastan ingenting - och anda ar de omisskanneligt manniskor, ofta omisskanneligt specifika manniskor. Den spanningen mellan reduktion och igenkanningbarhet har drivit hans arbete i fyra decennier.
Opie foddes i London 1958 och vaxte upp i Oxford. Han studerade pa Goldsmiths, University of London, och tog examen 1982. Malaren och konceptkonstnaren Michael Craig-Martin var ett formativt inflytande under studietiden. Hans tidiga arbete var skulpturalt: svetsade staalobjekt som paminde om hushalIsapparater eller arkitektoniska fragment, gjorda med en lakonisk humor som placerade dem nagonstanis mellan objekt och bild. I slutet av 1980-talet kom malariet att dominera, och i mitten av 1990-talet hade hans karaktaristiska visuella sprak kristalliserats: tjocka svarta konturer som omsluter flata ytor av ren farg.
Blur-uppdraget ar 2000 gav hans arbete masssynlighet. Utformat som omslag till bandets samlingsskiva 'Best of Blur', reducerade de fyra portratten av Damon Albarn, Graham Coxon, Alex James och Dave Rowntree varje ansikte till fem eller sex streck - och fangar anda nagot igenkannbart i var och en av dem. Designen vann Music Week CADS-priset for basta illustration 2001. Bildens rackvidd, over miljontals albumomslag och affischer, gav Opie ett offentligt genomslag som fa galleribaserade konstnarer uppnar.
Serien med gafigurer forlangde hans logik in i tidsrummet. Verk som 'Shaida Walking' utgick fran filmupptagningar av en modell pa ett lopband, som Opie sedan bildruta for bildruta omvandlade till handteckningar i sin stil, for att sedan animera och visa pa LED-skarm. Resultatet ar en figur i evig rorelse - loopad, viklos, reducerad till enbart handlingen att ga. Lentikulara tryck i 'Walking in London'-serien anvander samma bildsprak men oversatter rorelsen genom betraktarens eget rorliga perspektiv i forhallande till bilden.
Offentliga uppdrag har forankrat hans arbete bortom gallerivaggarna. 2006 utformade han visuella element for U2:s Vertigo-varldsturne; 2008 skapade han scenografi for koreografen Wayne McGregors balett Infra pa Royal Opera House. LED-skulpturen 'Ann Dancing' (2007) blev det forsta konstverket pa Indianapolis Cultural Trail. Hans portratt av James Dyson och Blur-medlemmarna finns i National Portrait Gallerys samling i London; mer an tjugo verk ingar i Tates samling; ytterligare arbeten finns pa MoMA i New York, V&A, Israel Museum och Essl Collection i Wien.
Pa auktionsmarknaden forekom Opies verk i den nordiska och internationella databasen framst som tryck och editioner, dar Phillips star for den storsta andelen forsaljningar. De 10 verk som sålts genom Phillips nادde toppresultat pa GBP 18 060 for 'Lawyer, from Walking in London 1' och GBP 16 770 for 'Banker, from Walking in London 1'. Totalt 13 objekt finns i Auctionists databas, med inslag fran Stockholms Auktionsverk Malmö och Lyon and Turnbull. Globalt star hans auktionsrekord pa 220 179 USD for 'Walking in Sadang-dong in the Rain', sald hos Seoul Auction 2021.