KonstnärCatalan / Spanish
Josep Aragay
1 aktiva föremål
Josep Aragay i Blanchar föddes i Barcelona 1889 och avled i Breda 1973. Fa gestalter i det tidiga 1900-talets katalanska kulturliv rörde sig lika oberört och med lika stor övertygelse som han mellan teckningens, mäleriets, keramikens, pedagogikens och konstteoretikerns domäner. Det handlade inte om splittring utan om en genomtänkt övertygelse om att kulturell förnyelse krävde engagemang pa alla nivåer - i atelje och verkstad, i debatt och i publikation.
Han utbildade sig vid Francesc d'Assís Galís konstakademi mellan 1907 och 1911. Galí var en enastående pedagog - bland hans elever fanns Joan Miró - och hans metod byggde på hantverkets konkreta erfarenhet snarare än akademisk drill. Enligt Galí själv var Aragay den konstnärligt mest begåvade elev han någonsin undervisat, ett omdöme som väger tungt i det sällskapet.
Aragay trädde in på den offentliga scenen just när Noucentisme befäste sitt grepp om det katalanska intellektuella livet. Från 1908 bidrog han med teckningar till det satiriska veckobladet Papitu under pseudonymen Jacob. År 1911 anförtrodde rörelsens chefsteoretiker Eugeni d'Ors honom den konstnärliga ledningen av Almanach dels Noucentistes, rörelsens programmatiska nyckelskrift. Året därpå medgrundade Aragay tidskriften Picarol. Hans första separatutställning i maleri hölls 1913 på Galeries Dalmau - samma galleri som senare skulle introducera kubismen i Spanien. Hans första keramikutställning 1915, på Galeries Laietanes i samarbete med keramikern Francesc Quer, etablerade honom omedelbart som en av landets mest seriösa utövare inom detta medium.
Keramilarbetet var förankrat i en grundlig förståelse av den katalanska traditionen. Aragay hämtade form från 1500-talets katalanska keramik och fyllde sina stycken med en ikonografi av melankoliska och ensamma figurer framför idealiserade, pittoreska landskap. Efter en formativ resa till Italien 1916-17 fick han uppdraget att dekorera brunnen vid Portal de l'Angel i Barcelona med kakelplattor - ett verk som fortfarande finns på plats i stadens centrum. Han undervisade också i keramik vid Escola Superior de Bells Oficis, där Galís pedagogik tillämpades genom hantverkspraktik.
Ar 1925, utan vilja att anpassa sig till Primo de Riveras diktatur, lämnade Aragay sin lärartjänst och drog sig tillbaka till Breda - den katalanska stad som hans mors familj kom från och där keramiktraditionen sträcker sig tillbaka till medeltiden. Där grundade han ett verkstad och ägnade de följande åren åt att lösa tekniska frågor om lera, formar, glasyr, bränningstemperaturer och färgapplicering via emaljer och engobes. Bredas keramik ställdes ut och distribuerades kommersiellt i hela Spanien fram till det spanska inbördeskriget, som abrupt avslutade produktionen.
Trots sitt avgörande inflytande på 1920-talets konstteoretiska debatter - dar han med hetta argumenterade för en noucentistisk klassicism mot avantgardets inbrytningar - förblev Aragay en relativt okänd gestalt utanför specialistkretsarna under det mesta av 1900-talet. Museu Josep Aragay i Breda, inrymt i en romansk kyrka från 1100-talet och grundat 1974, bevarar och presenterar hans verk i monografisk form.
Pa Auctionist förekommer Aragays arbeten framför allt i form av bläck- och tuschteckningar på papper - snabba, säkra figurativa studier av par, musiker och vardagsscener med en grafisk energi som speglar hans utbildning som illustratör. Verk har kommit ut pa marknaden via Balclis och Arce Auctions i Spanien samt via Auctionet pa den nordiska marknaden, med realiserade priser från ca 590 till 1 083 SEK - ett tillgängligt inträdespris till ett betydande och fortfarande undervärderat kapitel av katalansk modernism.