James Rosenquist

För att försörja sig i New York tog Rosenquist arbete som skyltmålare och tillbringade flera år högt ovanför Times Square och stadens ytterområden, där han för hand applicerade reklambilder i husformat. Den erfarenheten informerade inte bara hans konst - den blev dess strukturella logik. När han runt 1960 började måla i ateljén förde han med sig skyltmåleriets skala, de jämna ytorna, de hårt beskurna närbilverna och de abrupta bildövergångarna direkt in i gallerirummet. Resultatet var varken renodlat kommersiellt eller renodlat abstrakt: ett sätt att måla som behandlade konsumtionskulturen som visuellt material att plocka isär och montera om.

Hans första separatutställningar på Green Gallery 1962 och 1963 placerade honom i centrum för vad kritikerna börjat kalla pop art, vid sidan av Andy Warhol och Roy Lichtenstein. Men medan Warhol upprepade och förplattade, och Lichtenstein citerade serier med kylig ironi, höll Rosenquist på med något mer störande: att lägga samman fragment av reklam, matförpackningar, kosmetika och hushållsmaskiner till rumsliga pussel där ingenting riktigt löste upp sig.

Det verk som säkrade hans internationella ställning var F-111 (1964-65), en 86 fot lång målning konstruerad för att täcka alla fyra väggar i Leo Castelli Gallery. Den vävde samman flygkroppen på ett kärnvapenbestycktat stridsflygplan med bilder av ett barn under en hårtork, spagetti, glödlampor och ett paraply mot en atomsvamp. Verket fungerade samtidigt som en anti-krigsdeklaration, en konsumtionskritik och en formell kraftprestation. Det ingår numera i Museum of Modern Arts samling i New York. Efterföljande monumentala verk - bland dem Horse Blinders (1968-69), representerat på Whitney Museum och Metropolitan Museum, och Time Dust-Black Hole (1992) - visade att F-111:s ambition inte var en engångsföreteelse utan ett fortlöpande åtagande om skala som meningsbärare.

Rosenquist mottog Golden Plate Award från American Academy of Achievement 1988 och Skowhegan Medal for Painting. En stor retrospektiv, organiserad gemensamt av Guggenheim Museum och Menil Collection, turnerade internationellt 2003. Han avled i New York den 31 mars 2017. Hans verk finns representerade på MoMA, Whitney Museum, Metropolitan Museum of Art, Guggenheim, Tate och Thyssen-Bornemisza Museum.

I Auctionists databas förekommer Rosenquist i 16 poster vid svenska och internationella auktionshus, bland dem Stockholms Auktionsverk, Bukowskis och Phillips. Spridningen i priser är anmärkningsvärd: en Phillips-försäljning av ett odaterat verk nådde 129 000 GBP, och ett parti beskrivet som The Serenade for the Doll after Claude Debussy uppnådde 90 300 GBP - siffror förenliga med den övre delen av hans print- och pappersmarknaden. Svenska huslots, primärt screentryck och litografier, har sålts i intervallet 2 500-5 000 kr och erbjuder en tillgänglig ingångspunkt till ett konstnärskap vars stora målningar betingar mångdubbelt högre priser.