Isaac Grünewald

Nitton år gammal reste han till Paris och tog plats på Henri Matisses kortlivade men inflytelserika Académie Matisse, där Matisse undervisade om färgen som struktur och kompositionen som emotionell arkitektur. Grünewald tog djupt till sig detta synsätt och återvände till Sverige övertygad om att stark färg inte var dekoration utan argument, att måleriet kunde vara både dekorativt och intellektuellt rigoröst.

År 1909 deltog han i utställningen med De Unga - ett löst kollektiv av skandinaviska konstnärer som visade tidens europeiska nyheter på Hallins galleri i Stockholm. Utställningarna väckte starka reaktioner. Kritiker och publik var ovana vid den befrielse av färg och form som Grünewald och hans kollegor förde med sig. Den kontrovers som följde var delvis genomsyrad av antisemitism; nutida forskning har dokumenterat att Grünewald var den enskilt mest utsatta måltavlan för antisemitisk pressbevakning i Sverige mellan 1910 och 1926.

Ar 1911 gifte han sig med målaren Sigrid Hjertén. Tillsammans bildade de ett av det svenska modernismens mest betydelsefulla konstnärspar och ställde regelbundet ut tillsammans i Sverige och utomlands.

I mitten av 1910-talet nådde Grünewald ett internationellt genombrott. Hans verk visades 1915 på Der Sturm, Herwarth Waldens galleri i Berlin - den ledande europeiska plattformen för expressionistisk och avantgardistisk konst. Hans självporträtt från 1915, djärvt och asymmetriskt med de komplementärkontraster Matisse lärt honom, tillhör denna period av konstnärlig mognad. År 1918 genomförde han en stor separatutställning på Liljevalchs Konsthall i Stockholm och publicerade i samband med den sitt manifest Det nya renässansen.

Under 1920-talet fick han stora offentliga uppdrag som satte bestående spår i Stockholms stadsrum. Mellan 1925 och 1926 dekorerade han väggar och tak i den lilla salen på Stockholms Konserthus - den sal där Nobelprisutdelningen hålls varje år - med ett ambitiöst program kring Apollo och solens strängar. Salen är sedan dess uppkallad efter honom: Grünewaldsalen. År 1928 slutförde han dekorationer i det svenska Tändsticksspalats, och han formgav även scenografi för Kungliga Operan och andra teatrar.

Från 1932 till 1942 innehade han en professur vid Kungliga Konsthögskolan och öppnade 1941 en egen konstnärsskola. Han var en produktiv skribent och föreläsare, engagerad i att föra modernistiska idéer in i den svenska kulturdebatten.

Hans liv avbröts abrupt den 22 maj 1946 när det flygplan han och hans andra hustru Märta reste med kraschade utanför Oslo i den så kallade Snarøya-olyckan, som kostade tjugonio människor livet.

BUS, den svenska upphovsrättsorganisationen, har noterat att Grünewald konsekvent genererar de högsta årliga intäkterna på andrahandsmarknaden bland svenska modernister. På den nordiska auktionsmarknaden förekommer hans verk hos Bukowskis Stockholm, Stockholms Auktionsverk, GWPA och Helsingborgs Auktionsverk, bland andra. Utbudet spänner över oljemålningar, grafik och keramik, och topphammare inkluderar NOK 155 000 för Den bortvendte rose och NOK 80 000 för en sittande naken modell.