Ingrid Dessau

På Konstfack i Stockholm, där hon studerade 1940-1945, uppmärksammades hennes talang av professorn Barbro Nilsson. Nilsson ordnade en praktikplats på Märta Måås-Fjetterströms ateljé i Båstad - ett av de mest krävande sammanhangen inom svensk textilkonst. Där, omgiven av den rölakantradition som MMF hade förvandlat till ett modernt formspråk, utvecklade Dessau den geometriska precision och dämpade färgkänsla som skulle känneteckna hennes mogna arbeten.

Det stora genombrottet kom 1953, när hon ställde ut tillsammans med keramikern Signe Persson-Melin på Galerie Moderne i Stockholm. Året därpå anställdes hon av mattillverkaren Kasthall i Kinna, där hon var chefsdesigner i nästan 25 år. Hon skapade även mönster för Kinnasand och Hitex, framför allt gardiner och inredningstextilier. Hennes abstrakta kompositioner byggde på upprepade geometriska motiv och hade sina rötter i rölakanteknikens hantverk.

År 1991 fick hon ett uppdrag som säkrade hennes plats i svensk designhistoria: Klässbols Linneväveri bad henne formge duken och servietterna till Nobelmiddagen, som det året firade 90-årsjubileum. Nobelserien tilldelades utmärkelsen Utmärkt Svensk Form 1992 och har använts vid Nobelmiddagen varje år sedan dess. Bland hennes övriga uppdragsgivare märks riksdagen.

På auktionsmarknaden förekommer Dessaus arbeten regelbundet vid svenska auktionshus, med tyngdpunkt på Stockholms Auktionsverk Helsingborg, Bukowskis och Auktionsmagasinet Vänersborg. Bland de 20 objekt som registrerats på Auctionist är toppresultatet en rölakan med titeln 'Vinterträd, grå' som såldes för 9 888 kronor. Hennes matta Angel Eyes för Kinnasand och Nobelduken för Klässbols förekommer också på marknaden. Priserna är fortfarande måttliga i förhållande till hennes historiska betydelse, vilket gör hennes verk tillgängliga för samlare med intresse för femtiotalets svenska textildesign.