Ingrid Atterberg

År 1944 anställdes hon vid Upsala-Ekeby, ett av landets ledande industriella porslinsfabriker, och stannade där till 1963. Under dessa nitton år var hon en av fabrikens tre centrala formgivare och skapade mer än hundra namngivna serier. Spiral-serien från 1949 etablerade hennes formspråk med organiska siluetter och mjuka spiralornament. Grafika-serien 1951 vände sig mot en grafisk renhet, med hårda svartvita geometriska mönster mot böjda godsformer. Negro-serien från 1953 byggde på en manganberikad lermassa som Atterberg hade utvecklat själv, vilket gav ett nästan svart gods med vit inristad dekor i skarp kontrast. I slutet av 1950-talet kom Chamotte-serien, där grovt krossat, bränt lermaterial pressades på stengodset och skapade en råhet mot det moderna formspråket som förebådade nordisk design under kommande decennium.

Hennes insatser handlade inte bara om formgivning. Hon introducerade manganooxid i fabrikens standardmassa och tog fram egna glasyrrecept med craquelé-effekter, som hon senare använde utgivet i sin ateliér. 1954 tilldelades hon guldmedalj vid Triennalen i Milano, och verk ingår i Nationalmuseums samlingar i Stockholm och Victoria and Albert Museum i London.

När Atterberg lämnade Upsala-Ekeby 1963, besviken på fabrikens riktning, gick hon över till frilansarbete och eget hantverk i sin studio nära Ludvika. Där koncentrerade hon sig på handdrejat gods i djupa rött, orange och lila, med glasyrens rörelse som det bärande uttrycket snarare än inrista mönster. Hon ställde ut i Sverige och utomlands in till mitten av 1990-talet och genomförde ett antal offentliga uppdrag. Hon avled 2008 och är begravd på Gamla kyrkogården i Ludvika.

På auktionsmarknaden förekommer Atterbergs arbeten framför allt vid svenska regionala auktionshus. Formstad svarar för den största delen av de cirka nittio lotar som har sålts, och toppnoteringen ligger på 1 000 kronor, vilket speglar det faktum att hennes produktion vid Upsala-Ekeby var industriell till sin natur och att enstaka föremål finns tillgängliga i relativt stor mängd. De mest eftersökta lotarna hämtas vanligtvis från Chamotte-, Negro- och Grafika-serierna, där materialtänkandet är som tydligast. För samlare som söker tillgängliga priser erbjuder Atterbergs keramik ett av de mer sammanhängande capitlen i svensk industriell formgivning från efterkrigstiden.