
FormgivareDanish
Hans J Wegner
9 aktiva föremål
I den lilla gränsstaden Tønder i södra Jylland växte Hans Jørgensen Wegner upp som son till en skomakare, men det var doften av trä i snickarverkstaden intill som fångade honom. Vid arton års ålder hade han fullgjort en fyrårig lärlingstid som möbelsnickare. Vid karriärens slut hade han formgivit över tusen möbler, varav runt femhundra var stolar. Det var stolen, med sin bedrägligt enkla ekvation av fyra ben, en sits och ett ryggstöd, som upptog honom livet igenom. "Om man bara kunde formge en enda bra stol i sitt liv," skrev han 1952. "Men det kan man helt enkelt inte."
Efter studier under Kaare Klint på Kunsthåndværkerskolen i Köpenhamn anslöt sig Wegner 1938 till arkitekterna Arne Jacobsen och Erik Møller för att möblera det nya Stadshuset i Aarhus. 1943 öppnade han sin egen studio i Gentofte utanför Köpenhamn och inledde ett långvarigt samarbete med mästermöbelsnickaren Johannes Hansen. Samma år fick han syn på ett porträtt av en dansk köpman i en kinesisk stol från Mingdynastin, och det som följde blev hans livsverk: en serie stolar som skalade bort de kinesiska originalens yttre stil och lät den rena konstruktionen tala. Den första, 1944, var China Chair för Fritz Hansen. Den sista och mest förfinade, 1950, var CH24 Wishbone Chair för Carl Hansen & Søn, med sin ångbockade Y-formade rygg och handflätade papperssnoddssits som kräver 120 meter snöre per stol. Wishbone har tillverkats oavbrutet sedan dess.
Däremellan kom The Chair (JH501) 1949, formgiven på bara fyrtiοåtta timmar. När den amerikanska tidskriften Interiors satte den på omslaget 1950 och kallade den "världens vackraste stol" var det första gången den amerikanska pressen uppmärksammade dansk modern design. Tio år senare satt John F. Kennedy och Richard Nixon i varsitt exemplar under den första tv-sända presidentdebatten. Kennedy ska personligen ha begärt just den stolen till studion.
Wegners filosofi, som han kallade "organisk funktionalitet," krävde att en stol skulle vara vacker från alla håll. Fogarna doldes aldrig; konstruktionen var själva ornamentet. Han föredrog teak och ek och respekterade varje träslags struktur och tyngd. Hans Peacock Chair (1947) nytolkade den engelska Windsorstolen med fjorton platta ryggpinnar som strålade ut som påfågelsfjkdrar. Valet Chair (1951) löste problemet med att vika kläderna vid sänggåendet med en gångjärnsförsedd sits och en rygg formad som klädhängare. Flag Halyard Chair (1950), ett sällsynt avsteg till stål och linnesnöre, föddes en dag på stranden när Wegner grävde ner sig i sanden och insåg att han satt i en perfekt stol. Och Papa Bear Chair (1951), vars breda armstöd beskrivits som "stora björntassar som omfamnar dig bakifrån," blev en av 1900-talets mest eftertraktade möbler.
Hans verk finns i museisamlingar världen över: MoMA i New York har sju stycken i sin permanenta samling, Metropolitan Museum äger Wishbone Chair, och Designmuseum Danmark i Köpenhamn har omfattande innehåv. Han mottog Lunningpriset 1951 som dess allra första mottagare, Grand Prix vid Milanotriennalen samma år, svenska Prins Eugens medalj 1961 och hedersdoktorat från Royal College of Art i London 1997. I hans födelsestad Tønder planeras ett museum kring de trettiosju stolar han själv valde ut som sina bästa.
På Auctionist dyker Wegners möbler regelbundet upp hos nordiska auktionshus som Palsgaard Kunstauktioner, Bidstrup Auktioner, Woxholt Auktioner och Stockholms Auktionsverk. Stolar och fåtöljer dominerar marknaden, följt av bord och soffor. Set med CH31-matstolar har nått 48 153 SEK och upsättningar av Wishbone CH24 har sålts för över 44 000 SEK. Internationellt är det Papa Bear Chair som når de högsta priserna, med exemplar som sålts för över 200 000 kronor på amerikanska auktionshus. Hans verk säljer genomgående över utropspriset, en marknad där efterfrågan inte visar tecken på att avta sextio år efter att formerna först sattes i produktion.