Guido Gambone

Han lärde sig hantverket grundligt - lerens egenskaper, glasyrernas kemi, bränningens logik - och tog med tiden över som direktör vid Industria Ceramica Salernitana. Tillsammans med sin bror Remigio och Andrea D'Arienzo grundade han sedan La Faenzarella i Vietri, en verkstad där han utvecklade ett eget formspråk som kombinerade syditaliens folkliga keramiktraditioner med modernistiska kompositionsidéer. Motivvärlden var arkaisk och aktuell på samma gång - djur, figurer och abstrakta ornament i jordfärger.

Premio Faenza 1947 bekräftade hans ställning i den italienska keramikvärlden. Utmärkelsen, en av de mest respekterade inom fältet, tilldelades honom för en kopp med abstrakta bruna och gula ornament mot vit glasyr. Samma år ställde han ut på Triennale di Milano, och 1950 deltog han i Venedigbiennalen. Det året fattade han också beslutet att flytta till Florens, där han öppnade La Tirrena - ett atelier under eget namn som kom att producera hans mest inflytelserika arbeten.

Från det florentinska atelierens ugnar kom stengodsvasor med inristade figurer, väggreliefer med sammanpressade djur- och växtformer, och fat där måleri och skulptur flöt ihop. Ytterligare Honor Diplomas vid Triennale 1951 och 1954, och en personlig utställning vid 1957 års upplaga, befäste hans internationella rykte. Hans verk ingår i Brooklyn Museums samling, och han donerade 350 arbeten till Museo della Ceramica i Raito.

På auktionsmarknaden förekommer Gambone regelbundet, framför allt vid italienska och skandinaviska auktionshus. I Auctionists databas är Pandolfini Casa d'Aste i Florens det hus som säljer flest av hans verk, följt av Bruun Rasmussen och Quittenbaum. Stengodskärl och väggreliefer dominerar utbudet, med priser som sträcker sig upp till ca 3 800 SEK för en saltglaserad vas och 3 400 DKK för en kvadratisk stengodsgrelief med inristat blomstermotiv.