Grete Prytz Kittelsen

Hon utbildade sig vid Statens håndverk- og kunstindustriskole och fick 1941 sin examen som guldsmed. Med ett Fulbright-stipendium reste hon sedan till Chicago och Institute of Design, där kontakten med amerikanskt efterkrigsmodernism gav henne nya perspektiv på hur industriella processer och hantverksbaserad formgivning kunde samverka utan att det ena utarmade det andra.

Tillbaka i Oslo inledde hon ett tätt samarbete med arkitekten Arne Korsmo, som hon gifte sig med 1945. Tillsammans förnyade de Tostrup-kollektionen - de skapade smycken i silver med vitreous-emalj i klara, samtida färger som passade in i modernistiska hem. Kittelsen arbetade parallellt med Centralinstitutet för industriell forskning för att ta fram nya tekniker för emaljbearbetning av silver.

Från slutet av 1950-talet tog hennes arbete en ny riktning via Cathrineholm-fabriken i Halden. Tillsammans med Hadeland Glass Factory utvecklade hon en serie emaljerade stålföremål - skålar, brickor, kastruller - som blev ett signum för nordisk köksformgivning under decennierna som följde. Lotus-serien och liknande produkter kombinerade prisvärda material med en formkänsla som höll sig borta från både det påkostade och det banala.

Hon var drivande bakom Norges deltagande vid Triennalen i Milano 1954 - det var första gången landet ställde ut där - och belönades med Grand Prix för en stor bricka i emaljerat silver. Lunning-priset, ett av Skandinaviens tyngsta designutmärkelser, tilldelades henne 1952.

På Auctionist förekommer hennes arbeten framför allt via Grev Wedels Plass Auksjoner i Oslo. Bland de 19 registrerade objekten återfinns en bolle (skål) som såldes för 27 000 NOK, en vas för 18 000 NOK samt en sigarettdosa för 16 000 NOK. Verken kategoriseras under Konst och Silver & Metaller, vilket speglar hur hennes konstnärskap rör sig mellan smyckeskonst och bruksformgivning - ett fält hon var med och definiera under efterkrigstidens nordiska design.