Gio Ponti

Pontis första stora industriella samarbete var med den toskanska porslinstillverkaren Richard Ginori, där han var konstnärlig chef 1923-1930. Inom ramen för Novecento Italiano-rörelsen förde han samman nyklassicistiska ornament med moderna keramikformer och vann Grand Prix vid Parisutställningen 1925. Samarbetet förnyade företagets hela produktion och lyfte italiensk konsthantverk till en internationell nivå.

1928 grundade Ponti tidskriften Domus, som han redigerade under större delen av sitt liv. Publikationen blev ett nav för hans idéer och hans förkämpe för italienskt hantverkskunnande, modernistisk arkitektur och visionen om det formgivna interiöret som en sammanhållen helhet. Genom Domus formade han generationer av arkitekter och formgivare.

Pontis mest omtalade arkitektoniska verk är Pirellitornet i Milano, färdigställt 1958 i samarbete med ingenjören Pier Luigi Nervi. Det smäckra 32-våningshuset, avsmalnande i båda ändar för att eliminera hörnpelare, är ett landmärke inom efterkrigstidens arkitektur. Han ritade även Villa Planchart i Caracas (1955) och interiörerna till oceanlinjern Andrea Doria.

Innom möbelformgivning är Ponti mest känd för Superleggera (1957), tillverkad av Cassina och inspirerad av de traditionella Chiavari-fiskarstoler från Ligurien. Stolen vägde bara 1,7 kilogram och förenade visuell lätthet med strukturell styrka. Distex-fåtöljen (1953) och skrivbordet No. 52 (1954) är andra eftertraktade arbeten.

På Auctionist förekommer Pontis verk framför allt via Pandolfini Casa d'Aste i Florens och Quittenbaum Kunstauktionen i München, som tillsammans svarar för merparten av de 47 indexerade objekten. Det högsta registrerade priset är ett valnötsfinerat skrivbord (No. 52) från 1954 som nådde 27 338 EUR, medan en uppsättning av åtta målade träsolar uppnådde 22 366 SEK. De vanligaste kategorierna är stolar och fåtöljer, glas samt europeisk keramik - en spegling av bredden i hans skapande.