KonstnärSwedish
Gert Marcus
0 aktiva föremål
Gert Olof Marcus (1914-2008) var skulptör och målare vars livslånga utforskning av geometrisk form, färg och rumsliga relationer gjorde honom till en av de mest konsekventa rösterna inom nordisk konkret konst. Han föddes den 10 november 1914 i stadsdelen Gross Borstel i Hamburg, som son till Paul Marcus, en tysk jurist av judisk börd, och Hilda Maria Dahl, som var svensk. När nazisterna grep makten tvingades familjen fly Tyskland, och Marcus bosatte sig i Sverige 1933, ett land som blev hans permanenta hem.
Hans formella utbildning var kort. Han tillbringade några månader vid Otte Skölds målarskola i Stockholm (1936-1937) och en termin vid Ateneum i Helsingfors (1937-1938), men utöver detta var han i huvudsak autodidakt. Tidigt drogs han till Paul Cezannes experiment med volym och rymd bortom renässansperspektivets konventioner. Det ledde Marcus till att utveckla en egen färgteori, uppbyggd kring så kallade rena färger utan svart eller vitt, som han höll fast vid genom hela karriären. Trots att han ibland räknades till de svenska konkretisterna höll han medvetet avstånd till alla "-ismer" och föredrog att låta verken tala för sig själva.
Marcus arbetade i skiftande material och skalor. Hans offentliga uppdrag inkluderar sgraffitoväggen "Rymdkors vägg" i Sankt Mikaels kapell i Mora (1954), en stenmosaik vid Polishuset i Stockholm (1957), "Korsmosaik" i Vantörs kyrka i Stockholm (1958-1959) och en mosaik av finkrossat glas med titeln "Homage till Harpo Marx" i foajén till Sergelteatern (1959). 1962 utförde han en väggrelief och två betongskulpturer vid KTH. Han formgav även interiören i Bagarmossens tunnelbanestation, där färgade glasplattor i varierande nyanser löper längs tunnelväggarna. Senare verk inkluderar "Centripetal, centrifugal kub" i Carraramarmor på Norrköpings konstmuseum (1984-1985), "Min kvadratur" i Carraramarmor (1989-1990), "Dihedron" i färgpigmenterat stål på Sveavägen i Stockholm (1998) och "Expansion of the Circle" i Statuariomarmor i Skissernas Museums skulpturpark i Lund.
Han ställde ut flitigt runt om i Europa. Bland grupputställningarna märks Skulptur i Natur i Båstad (1955), Salon des Realites Nouvelles i Paris (1956-1980), "Konst i betong" på Moderna Museet i Stockholm (1964), Biennale di Scultura i Carrara (1969-1973) och "Konkret i Norden" som turnerade i nordiska städer 1987-1988. Stockholm förblev hans bas, men han arbetade under långa perioder i Frankrike och i Massa-Carrara i Italien, där närheten till marmorbrotten formade hans senare skulpturproduktion. 1999 tilldelades han Prins Eugen-medaljen av kung Carl XVI Gustaf för framstående konstnärlig verksamhet.
På auktionsmarknaden framträder Marcus nästan uteslutande som skulptör. Av 110 registrerade auktionsobjekt klassificeras 103 som Skulpturer, med endast en handfull målningar (5) och grafik (1). Stockholms Auktionsverk Fine Art dominerar marknaden med 105 poster, medan Bukowskis Stockholm står för 2. De högsta resultaten speglar hans marmor- och geometriska verk: "Min kvadratur" nådde 52 337 SEK, "Från cylindern till gränslinjen" såldes för 48 000 SEK och "I en dubbel kub" uppnådde 46 500 SEK. Koncentrationen till ett enda auktionshus och den genomgående ämneskonsistensen pekar mot en fokuserad samlarbas med djup uppskattning för hans konkretistiska konstnärskap.