KonstnärSwedish
Frans Lindström
0 aktiva föremål
Frans Gustav Lindström föddes den 18 juli 1874 i Storkyrkoförsamlingen, den gamla stadsförsamlingen i hjärtat av Stockholm, i ett hem präglat av hantverk - hans far var snickarmästaren F. C. Lindström. Han genomgick en kortare kurs på Tekniska skolan i Stockholm men uppodlade sitt konstnärskap nästa helt genom direkt iakttagelse. Staden utanför hans fönster var hans egentliga läroanstalt.
Från tidigt 1900-tal riktade Lindström sin uppmärksamhet mot Klarakvarteren, det täta medeltida kvarteret väster om centralstationen som senare skulle föras bort av stadsförnyelsens våg. Han rörde sig genom smala gränder och innergårdsfasader med skissblock och akvarelllåda och skapade ett verk - till sist överstigande fem tusen ark - som fungerar som visuell arkeologi. Hans motiv var byggnader, murar, hörnet av en gata och det särskilda ljuset över gammalt puts. Människor syns nästa aldrig; det som räknades var den vardagliga arkitekturen innan den revs.
1905 gifte han sig med Sigrid Helena Hillberg, syster till akvarellisten Einar Hillberg som också var verksam som stadsmålare i Mälardalsområdet. Släktkopplingen till en annan noggrann betraktare av den svenska stadsmiljön var kanske ingen slump.
Genom första hälften av 1900-talet fortsatte Lindström att bygga upp sitt arkiv. Ungefär tre hundra av hans akvareller finns nu hos Stockholms Borgargille, som bildar en av de mer koncentrerade samlingarna av hans verk. Kungliga Vitterhetsakademien har också engagerat sig i hans eftermarknad: utställningen 'En svunnen stad. Konstnären Frans Lindström (1874-1954)' visades på Skånelåholms slott i Rosersberg och samlade trettio akvareller jämte fotografiskt material från stockholmska arkiv.
I mitten av 1940-talet drabbades Lindström av en stroke som delvis lamslade honom. Genom envishet och sjukgymnastik återvann han sin förmåga att måla. De som kände hans sena verk menade att de uppnådde en kvalitet som översteg till och med hans tidigare produktion. Han fortsatte arbeta nästan till slutet av sitt liv och dog den 24 november 1954 i Solna.
Rivningen av Klarakvarteren tog fart på 1960-talet och utplånade de miljöer Lindström tillbringat ett liv med att dokumentera. Hans målningar, länge betraktade som anspråkslösa hemföremål, fick med eftertanke tyngd som historiska vittnesbörd. En stad han målade utan polemik - han förde inget politiskt argument, han såg bara - blev genom historiens tillfällighet ett oersättligt dokument.
På auktionsmarknaden förekommer Lindström främst via svenska hus som Stockholms Auktionsverk Magasin 5 och Sickla, Formstad Auktioner och Halmstads Auktionskammare. Verken består näst alltid av Stockholms-akvareller, ofta utbjudna i grupper om fem, sex eller fler. Motiv innefattar Stureplan, Stigbergsgatan, Katarina Kyrka på Södermalm och otaliga namnlösa gathörnmotiv. En enskild akvarell av Stureplan No 20 vid hörnet av Biblioteksgatan uppnådde 450 kr vid Halmstads Auktionskammare; tre Stockholmsmotiv sålde för 300 kr vid Stockholms Auktionsverk. Internationellt har hans rekordpris uppmätts till cirka 2 053 USD. Med elva auktionsförekomster och blygsamma inropspriser förblir Lindström undervärderad i relation till det historiska värdet av hans motivkrets.