Ernst Norlind

Den avgörande vändningen i hans liv kom genom Hanna Larsdotter, som han träffade omkring 1902. De flyttade tillsammans till hennes egendom, Borgeby slott utanför Lomma i Skåne, år 1904 och gifte sig 1907. Slottet blev både hans ateljé och en kulturell samlingsplats: Rainer Maria Rilke, Edvard Persson, Anders Österling, Tora Vega Holmström, Axel Törneman och många andra skandinaviska och europeiska intellektuella vistades där under åren. Norlind var inte bara målare och grafiker utan även violinist och, på 1940-talet, berättare i radio. Han debuterade som skribent med diktsamlingen Dikter 1907 och följde upp med en omfattande produktion av prosa och pjäser.

Som målare var Norlind framför allt förankrad i det skånska landskapet. Hans tidiga verk utmärktes av mörka, tonalt återhållsamma dukar med ett begränsat färgregister. Från omkring 1925 blev hans färgskala livligare och mer varierad, och han tillförde allt fler figurer till sina landskap och vände sig mot stilleben. Hans grafiska arbete återkom upprepade gånger till fågelmotiv, i synnerhet storken, som var nära förknippad med de flacka våtmarkerna runt Borgeby. Storkar i sumpmarker, utförda i olja på pannå, blev något av ett signatusmotiv.

Norlind är representerad i samlingarna vid Nationalmuseum i Stockholm, Göteborgs konstmuseum, Malmö Museum, Prins Eugens Waldemarsudde och Amon Carter Museum of American Art i Fort Worth. Hanna och Ernst Norlinds stiftelse förvaltar alltjämt Borgeby slott.

På den nordiska auktionsmarknaden förekommer Norlind framför allt hos skånska auktionshus, i linje med det regionala draget i hans liv och motivval: Skånes Auktionsverk, Limhamns Auktionsbyrå och Helsingborgs Auktionskammare hör till de ledande venerna. På Auctionist har 33 objekt katalogiserats. Det högsta resultatet uppgår till 15 734 SEK för en strandbild med figurer, medan storkbilder i olja på pannå har sålts i intervallet 1 600–3 100 SEK, vilket speglar ett stabilt intresse för hans mest karaktäristiska motiv.