Erik Höglund

Vid Boda bröt Höglund skarpt med den förfinade, eleganta tradition som präglat svenskt glas sedan tidigt nittonhundratalet. Han införde medvetna ofullkomligheter, inblåsta luftbubblor, djärva bärnstensgula och skogsgröna toner samt reliefer hämtade från folkkonst, djurvärlden och den mänskliga gestalten. Arbetet upplevdes råt och levande vid en tid då mycket skandinaviskt glas satte teknisk perfektion framför allt annat. År 1957 blev han, vid endast tjugofem års ålder, den yngste mottagaren av Lunningpriset, Nordens mest betydande designpris vid den tiden. Hans formgivning tog sig in i svenska hem i stor skala och Boda blev nästan synonymt med hans namn.

År 1969 formgav han Fars Glas, en serie dricksglas vars medvetet opolerade silhuett och tjocka väggar gjorde dem till ett beständigt inslag i vardagslivet. Serien återutgavs decennier senare i samarbete mellan Kosta Boda och möbelvarumärket Hem och räknas idag som ett av de mest igenkännliga objekten inom efterkrigstidens svenska design. Vid sidan av glaset arbetade Höglund flitigt i järn, brons och trä, och skapade ljuskronor och ljusstakar där smitt metall och handblåsta glasmedaljoner kombinerades till föremål som befann sig i gränslandet mellan bruksföremål och skulptur. Han lämnade Boda 1973 för att etablera en egen smedja och producerade senare glas för Pukeberg, Åhus och den böhmiska tillverkaren Nový Bor.

Höglund avled 1998. Hans verk finns i de permanenta samlingarna vid Blekinge Museum i Karlskrona, Nationalmuseum i Stockholm och Cooper Hewitt, Smithsonian Design Museum i New York. På den nordiska auktionsmarknaden möter Höglunds arbeten konsekvent efterfrågan inom ett brett spektrum av föremål, från små bärnstensfärgade flaskor och dricksglas till stora ljuskronor i järn och glas. Hans mest betydande verk överstiger regelbundet estimaten vid svenska auktionshus, och med över 665 registrerade objekt på Auctionist är han en av de mest aktivt handlade gestalterna inom efterkrigstidens skandinaviska design.