Enrico Baj

År 1951 var Baj med om att grunda Movimento d'Arte Nucleare i Milano tillsammans med Sergio Dangelo och Gianni Dova. Det manifest rörelsen publicerade det året var politiskt direkt i sin ton: kärnvapen hade förstört Hiroshima och Nagasaki, och en konst som höll sig neutral och formalistisk var i deras mening delaktig i de maktstrukturer som gjort förintelsen möjlig. Rörelsen hämtade impulser från gestisk måleri och det franska begreppet tachisme men hade ett genomgående konfrontativt innehåll snarare än ett rent estetiskt syfte. Arte Nucleare knöt kontakter med CoBrA-gruppen i Nordeuropa, vars medlemmar delade kärnkonstmålarnas avvisande av etablerade kulturhierarkier.

Från 1955 och framåt utvecklade Baj den collage- och assemblagepraxis som kom att definiera hans fortsatta konstnärskap. Han började fästa tyger, militärmedaljer, snoddar, knappar och annat hittat material på målade ytor för att skapa figurer han kallade Generali (Generaler). Dessa arbeten satte den militära auktoritetens ceremoniella självpresentation i bäcken genom en ackumuleringens logik: ju fler dekorationer en figur bar, desto mer absurd och tom framstod den institution den påstod sig representera. Baj erkände Alfred Jarrys Kung Ubu som ett konceptuellt föredöme. Praktiken förde honom samman med Marcel Duchamp, Max Ernst, Lucio Fontana och Yves Klein, konstnärer vars förhållande till material och institution han fann besläktat med sitt eget.

År 1972 fullbordade Baj I Funerali dell'Anarchico Pinelli (Anarkisten Pinellis begravning), en tolv meter lång mixedmedia-installation skapad som svar på järnarbetaren Giuseppe Pinellis död. Pinelli föll ut från ett fönster på Milanos polishuvudkontor 1969, där han hölls utan formellt åtal efter bombdådet vid Piazza Fontana. Verket censurerades och hölls från offentligheten i decennier innan det 2025 fick sin permanenta plats på Museo del Novecento i Milano, mer än femtio år efter sin tillkomst.

Baj var även skriftställare och kritiker och publicerade bland annat Automitobiografia (1983) och Kiss Me, I'm Italian (1997). Hans verk finns i samlingarna på Tate i London och Peggy Guggenheim Collection i Venedig. Han hade separatutställningar på institutioner i hela Europa och Nordamerika från 1960-talet och framåt, och retrospektiver fortsatte även efter hans bortgång.

På auktionsmarknaden är Bajs tryck och multiples de mest omsatta verkkategorierna, medan målningar och mixedmedia-collage når de högre priserna. På Auctionist, som indexerar resultat från svenska auktionshus, är det högsta noterade försäljningspriset ett oljebaserat collage med tyg från 1960 med titeln Intimite som nådde 10 000 EUR. Hans verk förekommer hos Bukowskis Stockholm, Crafoord Auktioner, Stockholms Auktionsverk och mindre hus, vilket speglar en stabil mellansegmentsnärvaro på den nordiska andrahandsmarknaden. Auktionsresultat på Auctionist.