Edvin Öhrström

Mötet med Orrefors Glasbruk från 1936 förändrade hans konstnärliga riktning. Tillsammans med kollegan Vicke Lindstrand och mästaren Gustaf Bergkvist utvecklade Öhrström det som kom att kallas Ariel-tekniken. Metoden går ut på att en djup dekor skärs in i ett glasämne, som sedan omslutas av ett lager klart glas, luftfickor fångas in och bildar exakta rader av bubblor inuti det färdiga glaset. Namnet hämtades från Shakespeares luftande. De första Ariel-verken visades på Världsutställningen i Paris 1937. Öhrström fortsatte att arbeta vid glasbruket två månader om året fram till 1957.

Vid sidan av glasarbetet bedrev Öhrström en gedigen karriär som monumentalskulptör. Han tilldelades Grand Prix vid Triennalen i Milano 1955.

Det uppdrag som definierade hans plats i konsthistorien kom 1962, när Öhrström vann tävlingen om centralmonumentet på det nyplanerade Sergels torg i Stockholm. Hans förslag, en 37,5 meter hög obelisk av 60 000 glasprismor i rosa, sodagrönt, blått och klart glas på en stålkonstruktion, med titeln Kristall, vertikal accent i glas och stål, restes slutligen 1974. Verket räknas som ett av de mest ambitiösa bruken av glas i efterkrigstidens europeiska offentliga konst.

På den svenska auktionsmarknaden dominerar Ariel-verken från Orrefors Öhrströms försäljningsbild. Det dokumenterade toppresultatet är 42 000 kr för en Ariel-skulptur vid Bukowskis. Vaser ur Ariel-serien har sålts för 11 000-20 000 kr. Av totalt 100 registrerade auktionsuppdrag fördelas lots inom glas (69), skulpturer (22) och mindre dekorativa kategorier.