Eduardo Chillida

Vändpunkten kom när han återvände till Baskien 1951 och inledde ett samarbete med en lokal smed nära Hernani. Snart hade han byggt upp ett eget smide, och det direkta hantverk som innebar att böja och hamra glödgat järn blev kärnan i hans konstnärskap. Bachelard kallade honom "smeden". Serien "Yunque de Sueños" (Drömmarnas städ, 1954-1966) kombinerade smitt järn med trä och etablerade hans formspråk: grenade, rytmiska volymer som håller inne och frigör tomrum på en gång.

De tre Corten-stålskulpturerna "Peine del Viento" (Vindens kam), förankrade i klipporna vid västra änden av La Concha-bukten i San Sebastián, hör till de mest platsspecifika offentliga verken i Europa. Definitiva installerades de 1977 och väger nio ton vardera; tidvattnet och stormen spelar i dem som instrument. Chillida betraktade sig inte som abstrakt konstnär utan som realist - han menade att han undersökte rummets och tidens verkliga natur.

Hans grafik, som omfattar runt 650 verk, byggde på samma princip som skulpturen: papper skars, limmades och belades i lager för att skapa djup och tomrum. Litografierna för tidskriften "Derrière le Miroir" hos Maeght i Paris från mitten av 1950-talet nådde en bred europeisk publik. Hans samarbete med Hauser and Wirth, som sedan 2019 driver det återöppnade museet Chillida-Leku utanför Hernani, har gett hans verk fortsatt internationell synlighet.

Chillida avled den 19 augusti 2002 i Alzheimers sjukdom. På Auctionist finns 21 föremål kopplade till hans namn, framför allt grafik och pappersarbeten vid spanska auktionshus som Arce Auctions, Barcelona Auctions och Balclis, samt tyska hus som Neumeister och Hampel. Hans bredare auktionsmarknad är global: högsta noterade priset är cirka 4,1 miljoner USD för "Buscando la Luz IV" på Christie's Paris 2022.