KonstnärEstonian
Eduard Wiiralt
0 aktiva föremål
Eduard Wiiralt föddes den 20 mars 1898 på godset Kalitino i S:t Petersburgs guvernement, som son till godsarbetare. Familjen flyttade till Estland 1909. Vid 17 års ålder påbörjade han studier vid Tallinns konsthantverk-skola, där målaren och tecknaren Nikolai Triik tidigt kom att prägla hans konstnärliga tänkande. Han fortsatte vid Pallas konstskola i Tartu, där han utexaminerades från grafikavdelningen 1924. Åren 1922-23 tillbringade han vid Dresdens konstakademi under professor Selmar Werner, ett stipendium finansierat av Pallas, och det tyska expressionismklimatet satte tydliga spår i hans tidiga grafik.
1925 fick Wiiralt ett stipendium till Paris, där han kom att tillbringa merparten av de följande tretton åren. Staden formade honom i grunden. Han mötte Nelly Stulz - konstnär, samlare och modell - och tog in hela spektrat av parisisk modernism: expressionism, verism, art deco och surrealism, innan han i 1930-talets mer klassicistiska anda fann sin mogna hållning. Hans material var kopparplåt och palmträblock, och ur dessa utvecklade han en teknik av exceptionell täthet: tunna, sammanflätade linjer som bygger ljus- och skuggmassor med en nästan optisk intensitet.
De stora verken från denna period bär hans rykte. "Cabaret" (1931), graverat i Strasbourg, pressar in en hysterisk dansscen i ett virrvarr av musiker, drickare och dansare - ett samtidsporträtt och ett olycksbådande memento i ett. "Hell" (1932) är ett visionärt panorama av plågade figurer med tekniskt oöverträffad detaljtäthet. "Absindijoojad" ("Absinttidrickarna", 1933) skildrar två figurer i ett tillstånd av genomskinlig förnedring med kylig precision. Vid sidan av dessa mörkare verk kom exotiska studier från en vistelse i Marrakesh 1938-39: kamelporträtt, vilande tiger, berberpiga med kamel.
När andra världskriget bröt ut lämnade Wiiralt Paris i september 1939 och återvände till Estland. 1944 tvingades han vidare till Wien, och hösten 1946 nådde han äntligen Paris igen. Redan 1937, på höjden av sitt renommé, hade den internationella grafikutställningen i Wien tilldelat honom guldmedaljen och utsett honom till Europas ledande gravör. Han avled i magcancer den 8 januari 1954, 55 år gammal, och begravdes på Père Lachaise. Hans huvudverk stannade kvar i Frankrike till 1996, då de repatrierades av entreprenören Harri Männil och nu finns i Estlands nationalbibliotek i Tallinn. Wiiralts pris, instiftat 1997, delas årligen ut till en gravör.
På den nordiska auktionsmarknaden är Wiiralt ett välkänt namn. På Auctionist finns 16 katalogiserade verk - etsningar, gravyrer och träsnitt - som i huvudsak sålts genom Stockholms Auktionsverk. Toppresultatet är 64 987 EUR för "Buveurs d'Absinthe" (Absinttidrickarna), med ytterligare försäljningar på bland annat 52 616 SEK för en halvaktstudie från 1943. Dessa siffror placerar honom bland de dyraste grafiker som regelbundet dyker upp på den svenska marknaden.