David Wallin

Aren i Paris från 1910 - bosatt på Rue de l'Abbé Grégoire tillsammans med sin konstnärshustru Elin - formade hans mogna stil. Det franska ljuset och umgänget med nordiska konstnärer utomlands drev honom mot en färgsyntés och ljusbehandling som blev hans kännemärke. Tillbaka i Sverige fann Wallin sitt återkommande motiv i Arild vid Kullabergs fot i Skåne, ett fiskläge och konstnärsbygd där han målade kustlandskap, klipphällar och nakna figurer i det nordiska naturljuset med en varsamhet som skiljer hans verk från akademisk idealisering.

Spannet i hans produktion var brett: genremålningar från landsbygden, mor och barn-kompositioner, porträtt av framträdande svenskar, stilleben och religiösa motiv. Det som förenar dem är hans behandling av ljuset - varmt och diffust, placerande figurer och landskap i stilla samtal med varandra. Under 1920-talet rörde han sig alltmer mot fri komposition, där färgklangen fick vara ett självständigt tema.

År 1932 tilldelades han Guldmedaljen i konsttävlingarna vid de olympiska spelen i Los Angeles för sin oljemålning "Vid stranden i Arild" - en distinktion från den tid då bildkonst var en officiell olympisk gren. Nationalmuseum i Stockholm förvärvade redan 1926 två av hans verk, och ytterligare målningar finns i Östergötlands länsmuseums samlingar i Linköping. Han var far till konstnärerna Bianca Wallin (1909-2006) och Sigurd Wallin (1916-1999).

På nordiska auktionsmarknaden förekommer Wallins oljemålningar regelbundet. På Auctionist har 35 av hans verk följts hos svenska auktionshus - bland annat Borås Auktionshall, Stockholms Auktionsverk och Bukowskis. Högst registrerade priser inkluderar 11 600 SEK för "Svarta hällar, Arild" och 6 000 SEK för "Nyodlare". Hans marknad är stabil och inhemsk - ett tryggt namn på den svenska mellanmarknaden för äldre konst.