Claes Hake

Hans skulpturala praktik löper genom tre tydliga materialfaser. På 1960-talet var han bland de första svenska skulptörerna att arbeta seriöst med plast - ett nytt material som just då bröt sig in i konstvärlden. I mitten av 1970-talet lämnade han plasten och gick vidare till lera, gips och brons. Sedan dess och fram till slutet av sitt liv var stenen - diabas och bohuslänsk granit - hans primära material. Ur graniten skapade han valv, portar och ringar av en nästan geologisk tyngd.

Som skulptör i offentlig miljö fick han sin bredaste publik. "Solringen" vid Göteborgs universitetsbibliotek är ett av hans mest igenkänliga verk. Minnesmärket över de 63 offren i Backabranden 1998 - en tio meter lång platta av polerad blå granit med varje offers namn ingraverat i guld, invigd vid Backaplan 2008 - räknas till ett av de viktigaste offentliga minnesmonumenten i modern svensk konst. Hans skulpturer finns i Sverige, Norge, Danmark, Tyskland och USA. År 2000 fick han Pollock-Krasner Foundation-stipendiet.

Parallellt med stenskulpturerna upprätthöll Hake ett aktivt måleri på papper - med tusch, kol och akvarell på grovt handgjort papper, i ett expressivt och spontant bildspråk som för tankarna till abstrakt måleri och kalligrafi. Denna pappersgrafik stod i centrum för en stor retrospektiv utställning på Nordiska Akvarellmuseet på Tjörn 2024-2025, som visade verk från 1962 till 2024. Han representerades av Wetterling Gallery i Stockholm och finns i samlingar som Moderna Museet.

På auktionsmarknaden är Hakes verk knutna till Göteborg, med Stockholms Auktionsverk Göteborg och Göteborgs Auktionsverk som de dominerande försäljningsplatserna bland hans 15 lotter på Auctionist. Högsta försäljning är ett par kompositioner i akvarell och olja på papper till 5 506 SEK. Med tanke på hans ställning som internationell monumentalskulptör och med en stor museiretrosspektiv i ryggen är priserna för hans verk på papper fortfarande relativt blygsamma.