Christian Eriksson

1883 inskrevs Eriksson vid École des arts décoratifs i Paris och gick sedan vidare till École nationale supérieure des Beaux-Arts, där han under fyra år studerade för Alexandre Falguière, en av tidens ledande franska skulptörer. Utbildningen präglade hans hantering av ytstruktur och psykologisk närvaro. Debuten på Parissalongen 1888 med "Martyren" belönades med medalj och stipendium, och bronsvaskansen "Tjusning" året därpå befäste hans genombrott.

Hemkommen i Sverige fick Eriksson en rad stora offentliga uppdrag som placerade hans verk i hjärtat av det svenska samhällslivet. 1894 fullbordade han ett stort Linnérelief i marmor för Nationalmuseum; 1903-1907 utförde han marmorfriser till Kungliga Dramatiska teaterns fasad. Kiruna kyrka bär tolv förgyllda bronsfigurer på taket, var och en namngiven efter ett mänskligt sinnestillstånd - Förtvivlan, Fromhet, Hänryckning, Hängivenhet - och gör Eriksson till kyrkans dominerande konstnärliga röst.

Vid sidan av monumentalverken odlade Eriksson ett mer personligt register. Han byggde sin gård och ateljé Oppstuhage vid Rackensjön utanför Arvika i mitten av 1890-talet och tillhörde den krets som växte fram till Rackstakolonin. Troll, värmländska folkfigurer och intimare genrescener - en sittande same, en liten stående gosse vid namn Elof - gav honom utrymme för den humor och närvaro som de stora beställningarna sällan tillät. Nationalmuseum äger ett av trollbronzerna; Oppstuhage är idag museum.

På den nordiska auktionsmarknaden dyker Erikssons verk upp framförallt via svenska regionala auktionshus. I Auctionists databas är samtliga 18 registrerade objekt skulpturer, huvudsakligen bronser och gipser, som sålts hos bland annat Stockholms Auktionsverk Magasin 5, Metropol och Karlstad Hammarö Auktionsverk. Högst noterade försäljning är en brons "Sittande lapp" för 20 001 SEK, följd av "Elof"-figurerna på 15 500 SEK - försiktiga priser i förhållande till hans historiska tyngd, vilket tyder på att kabinettsformat cirkulerar oftare än hans monumentala verk.