FormgivareSwedish
Carl Thore
6 aktiva föremål
Sigurd Lindkvist föddes 1916 i Åmål i Dalsland och arbetade en tid vid belysningsföretaget Luko innan han 1961 anslöt sig till Granhaga Metallindustri som försäljningschef och belysningsformgivare. Det är dock under ett annat namn hans arbete blivit känt: Carl Thore, som egentligen var hans två mellannamn, ett namn han improviserade fram när en kund frågade vem som designat de lampor han presenterade. Pseudonymen satt sig och har följt hans arbete ända sedan dess.
Hos Granhaga kombinerade Lindkvist ansvar för försäljning med ett aktivt formgivningsarbete, en ovanlig dubbelroll som troligtvis bidrog till att hans design var marknadsorienterad utan att vara kompromissad. Han stannade på företaget fram till sin pensionering runt 1981 - tjugo år av arbete som resulterade i en sammanhängande produktsvit där Scandinavisk modernism möter rymdaldersestetiket.
Hans material var koppar, aluminium, lackerad plåt och färgat glas eller plast, ofta kombinerade i lager på lager av hängande skivformer som skapar ett spel med ljusdiffusion. Formerna är tydligt präglade av 1960- och 1970-talens optimistiska formgivning - framåtblickande och lekfulla men ändå funktionella.
Den mest spridda designen är Trava-pendeln, vars namn helt enkelt betyder "stack". Den producerades i flera varianter och såldes i Sverige via KF Interiörs butiker, men exporterades också till Danmark, Nederländerna, England och Sydafrika. Travans karaktäristiska staplade skivsiluett är i dag ett av de mer igenkännbara formspråken från Granhagas katalog.
På den svenska auktionsmarknaden förekommer Carl Thores belysningar kontinuerligt vid regionala auktionshus. Av de 42 objekt som indexerats på Auctionist syns de framför allt hos Borås Auktionshall och Gomér och Andersson. Nästan samtliga lot är taklampor eller vägglampar, och prisnivåerna speglar en marknad för prisvärd vintageinredning snarare än konsthandel i traditionell mening. Det högst noterade priset är 1 354 SEK för en taklampa med titeln "Le Monde". Marknaden drivs av periodestetiket och objektens skick snarare än av sällsynthet.