Carl-Henning Pedersen

År 1939 gick Pedersen till fots till Paris, där han mötte verk av Picasso och Matisse. På hemvägen besökte han den nazistiska utställningen om "degenererad konst" i Frankfurt, där Marc Chagalls målningar kom att bli en livsvarig referenspunkt. Han och Alfelt var med och grundade CoBrA-rörelsen 1948, ett kollektiv av konstnärer från Köpenhamn, Bryssel och Amsterdam som förkastade rationalismen till förmån för spontant, expressivt bildspråk hämtat ur folkkonst, barnteckningar och myt.

Pedersens signatumvärld befolkas av jättefåglar, gyllene skepp, solansiktade varelser, hästar och virvelkosmor i mättade rödtoner, blått och gult. Hans dukar har en laddad, drömlik täthet som utmärker honom även inom CoBrA. Från 1960-talet rörde han sig mot monumental offentlig konst, bland annat det stora mosaik-verket "Cosmic Sea" och, åren 1983–1987, ett fullständigt program av väggmålningar, målat glas och mosaiker för domkyrkan i Ribe.

Pedersen var känd för att ogärna sälja sina verk och skänkte tusentals arbeten till Carl-Henning Pedersen og Else Alfelts Museum i Herning, som invigdes 1976. Hans utmärkelser inkluderar Eckersbergmedaljen (1950), Guggenheim Award (1958), Thorvaldsensmedaljen (1963), Henrik Steffens Award (1969) och Prins Eugens medalj (1980). Danmark sände honom som representant till Venedigbiennalen 1962.

På auktion förekommer Pedersens verk regelbundet vid de stora danska husen, med Bruun Rasmussen i täten. Oljemålningar från CoBrA-åren når de högsta priserna, med verk som "Indianerhoved" (1948) på 22 000 DKK och figurkompositioner från samma period i intervallet 11 000–15 000 NOK. Akvareller och gouacher på papper handlas på mer tillgängliga nivåer. Efterfrågan är stabil bland skandinaviska samlare och det institutionella erkännandet håller prisgolvet fast.