Björn Weckström

Det avgörande genombrottet kom 1963, när Weckström inledde samarbetet med Pekka Anttilas smyckestillverkare Kruunu-Koru Oy, det företag som skulle bli Lapponia Jewelry. Weckström föreslog själv namnet Lapponia, som han bedömde vara både suggestivt och internationellt gångbart. Två år senare, vid den internationella smyckestävlingen i Rio de Janeiro 1965, vann hans halsband i gulguld och turmalin, "Flowering Wall", grand prix. Det var startskottet för Lapponias genombrott på världsmarknaden och befäste Weckströms ställning som en ledande röst inom samtida smyckesdesign.

Weckströms mogna formspråk är uppbyggt kring råa, matta ytor, asymmetriska former, oslipade halvädla stenar och ett medvetet avståndstagande från den polerade finish som förknippas med lyxsmycken. Han behandlade metallen på samma sätt som en skulptör behandlar brons eller lera. År 1969 skapade han sterlingsilverhalsbandet "Planetoid Valleys" för Lapponia, ett verk som nådde bred allmänkännedom när Carrie Fisher bar det som Prinsessan Leia i George Lucas film Star Wars 1977. Han var också den förste formgivaren som radikalt kombinerade silver och akryl i smycken, bland annat i ringen "Petrified Lake", som fick internationell uppmärksamhet sedan Yoko Ono burit den i Dick Cavett Show 1975.

Från 1980 och framåt, inspirerad av Riacebronzerna han mötte i Italien, ägnade sig Weckström i ökande grad åt storskalig narrativ bronsskulptur med motiv ur den grekiska mytologin. Han har ateljéer i Esbo, Finland och i Italien och fortsätter att arbeta i flera discipliner. Hans självbiografi Mitt liv som Björn utgavs av Bazar 2018.

Weckströms arbeten dyker regelbundet upp på auktion i Norden och internationellt, och köpare söker sig både till hans Lapponiasmycken och till hans skulptur. Med 381 objekt listade på Auctionist håller verken ett stabilt samlarvärde, vilket speglar beständigheten i ett konstnärskap som alltid befunnit sig i skärningspunkten mellan bildkonst och konsthantverk.