Bjørn Ransve

Hans måleridebutten 1971 vid Kunstnerforbundet i Oslo väckte omedelbart intresse. Verken visade isolerade, frontalt placerade figurer med rötter i den klassiska porträtttraditionen, men genomsyrade av Edvard Munchs psykologiska tyngd och Francis Bacons förvrängda bildvärldar. Denna konfrontation, en ensam figur eller form mot ett avskalat bakgrundsfält, återkommer som ett strukturellt beslut genom hela karriären.

Under 1970-talet och in på 1980-talet rörde sig Ransve pendlande mellan figuration och icke-objektiv målning, vilket var ovanligt för perioden. Harlekinmotivet var ett återkommande tema från slutet av 1960-talet, men det var runt 1980 som det blev centralt i en sammanhållen serie, däribland "Shiny Harlequin"-verken. Parallellt skapade han "Mirror Series" och "Anti-Triptych"-målningarna, verk som satte formella konventioner i spel mot varandra. En stor retrospektiv 1987 på Kunstnernes Hus i Oslo samlade arbeten från 1965 till 1987.

Ransves format varierar kraftigt, från litet papper till femton meter breda dukar. Denna flexibilitet är en del av en bredare ovilja att låsa sig fast i ett enda konstnärligt register. Han har fortsatt att arbeta parallellt med figurativa och abstrakta verk. Nyare arbeten i Nasjonalmuseets samling, bland dem "Balancing Form" (2017) och "Abstrakt form I" (2019), visar samma intresse för att börja om från nya utgångspunkter.

Ransves verk finns i Nasjonalmuseet i Oslo, Lillehammer Kunstmuseum, Museet for samtidskunst samt i privata samlingar runt Skandinavien. År 2023 utnämndes han till Kommendör av Sankt Olavs Orden. På auktionsmarknaden förekommer hans verk nästan uteslutande via Grev Wedels Plass Auksjoner i Oslo. Av 36 registrerade verk i Auctionists databas är toppresultaten "Circle III" (NOK 190 000), "Skinnende hjerte" (NOK 180 000) och "Anti-Triptych 1982" (NOK 150 000).