Birgit Broms

Ett avgörande år tillbringade hon i Venedig för att studera freskmåleri och de gamla mästarna vid Gallerie dell'Accademia. Det var Renässansens rumsliga logik som grep henne - hur förgrund och bakgrund kan byta plats och ge bilden en inre rörlighet. Ravenna och Venedig satte spår som aldrig försvann: från och med dess stod bildkomposition i centrum för allt hon skapade.

Hennes motivkrets var avsiktligt smal - skridskoåkare, Stockholms fasader, skärgårdsbåtar, och från slutet av 1970-talet porträtt - men inom varje motiv sökte hon ett abstrakt bildspråk snarare än ett avbildande. Skridskoåkarna, som hon började måla efter att ha sett sin dotter Helen ta sina första skridskosteg på 1960-talet, blev hennes mest kända serie. Figurerna skär diagonalt genom bildrummet och färg och form reduceras tills rörelsen bär helheten.

Hon debuterade på Galerie Blanche i Stockholm 1957 och vann snabbt respekt. 1982 invaldes hon i Konstakademien, 1985 tilldelades hon Prins Eugens medalj och 2006 fick hon Egron Lundgrens medalj. Moderna Museet visade samma år en samlingsutställning med målningar från hela karriären. Hennes porträtt - bland annat ett uppdrag till Gripsholms statliga porträttsamling, där hon målade Ingmar Bergman - ingår i några av Skandinaviens mest betydande portrattsamlingar. Från 1960 till 1972 var hon gift med konstnären Ragnar Sandberg.

De sista åren av sitt liv vände hon blicken mot sig själv. I en serie självporträtt från 2004 till 2008 sitter hon i en nästan tom stol med skissblocket i knät - kroppen försvagad men blicken oförändrat skärpt. Hon dog 2008 och är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna. På auktionsmarknaden förekommer hennes oljor och blandteknikverk regelbundet hos Stockholms Auktionsverk och Auktionshuset Thörner och Ek. I Auctionists databas toppar en sittande figur i olja på duk med 9 000 kr, medan skridskoåkarna i blandteknik och glas nått mellan 2 000 och 4 400 EUR. Litografier i upplaga om 90 exemplar handlas kontinuerligt på den nordiska marknaden.