KonstnärSwedish
Barbro Nilsson
1 aktiva föremål
Barbro Nilsson växte upp i Malmö, där hon föddes 1899. När familjen flyttade till Stockholm - hennes far hade fått tjänst som chef vid Nordiska Kompaniet - began hon sin utbildning i vävning vid Johanna Brunssons skola som fjortonåring och fortsatte vid Tekniska Skolan i Stockholm. Det var en grund som präglades av hantverksdisciplin: garnval, varpspänning, arbetet vid vävstolen som ett system med egna logiker.
Det första stora offentliga uppdraget kom 1936, då hon vävde en monumental tapet till en design av Sven Erixson för foajén i Göteborgs konserthus. Arbetet, genomfört med sex vävare, är alltjämt Sveriges största tapet och visade tidigt att hon behärskade projekt i arkitektonisk skala. Uppdraget öppnade dörrar till fler samarbeten - med Bertil Damm, Olle Nyman och Endre Nemes - och befäste hennes position som en av de tekniskt säkraste vävarna i landet.
År 1942, ett år efter Märta Måås-Fjetterströms död, tog Nilsson över som konstnärlig ledare för ateljén i Båstad som burit grundarens namn sedan 1919. Hon stannade till 1970 och ledde under dessa nära tre decennier MMF in i en period av internationell erkänsla. Hon introducerade den höglissade gobelängtekniken i ateljén, tog in en ny generation vävare hon utbildat själv - bland dem Marianne Richter och Ann-Mari Forsberg - och skapade mönster med geometrisk pregnans och väl avvägd färg. Rölakanen 'Snäckorna' från 1943 med sina skiktade skalformer blev ett av MMF:s mest levande mönster. 'Salerno' från 1948, ursprungligen tecknat för ett sjukhuskapell i Italien, gick samma väg från ett specifikt uppdrag till ett beständigt standardmönster.
Parallellt undervisade Nilsson vid Konstfack, där hon ledde textilsektionen från 1947 till 1957. Hennes publika uppdrag innefattade textilier till mer än fyrtio svenska kyrkor, bland dem Kungsholms kyrka i Stockholm och Gustaf Adolfs kyrka i Helsingborg, liksom arbeten för Sveriges ambassad i Moskva och Högsta domstolen. Spännvidden var ovanlig för en textilkonstnär - från bönestola till monumentalverk.
Henneserkänsla återspeglades i utmärkelserna: Litteris et Artibus 1948 och Prins Eugens medalj 1954. Hennes verk finns i Nationalmuseums och Nordiska museets samlingar i Stockholm, på Röhsska museet i Göteborg, i Malmö museer samt i institutioner i Köpenhamn och Trondheim. Hon avled i oktober 1983 i Höganäs kommun och är begravd på Brunnby kyrkogård i Nyhamnsläge.
På auktionsmarknaden förekommer Nilssons arbeten framförallt via Bukowskis och Stockholms Auktionsverk. Bland de elva objekt som katalogiserats på Auctionist dominerar mattor och vävar i rölakan och gobeläng - exakt den produktion som definierar hennes marknadsposition. En tapet, 'Rödspättan', sålde nyligen för 10 000 DKK, medan rölakansmattor som 'Salerno röd' och 'Falurutan gul S' har handlats runt 3 000 SEK. MMF-attribuerade arbeten håller en stabil efterfrågan i Skandinavien.