Axel P. Jensen

År 1911 reste Jensen till Paris tillsammans med William Scharff och Olaf Rude. Resan förändrade hans blick. Det var Van Gogh som tog störst plats i hans medvetande - den korta, intensiva penseldragets kraft och den expressiva färganvändningen satte spår som blev synliga i hans arbete under åren 1916-1921, en period präglad av tätt vävda, rytmiska penseldrag med en nästan dekorativ verkan.

Trots att Zahrtmanns undervisning dominerade en hel generation bibehöll Jensen en fri ställning gentemot läraren, särskilt i sin färganvändning - mer mättad, mer direkt, närmre i anda till vänner som Olaf Rude och Jais Nielsen. Han tillhörde den krets av danska modernister som ställde ut under namnet De Tretten och var från 1919 en fast medlem i Grønningen, den reformistiska utställningssällskapet som utgjorde den viktigaste plattformen för icke-akademisk dansk konst under första halvan av 1900-talet.

Trots ett löpande porträttarbete och resor som gav upphov till motiv från bland annat Rom var det fynska och danska landskapet som definierade Jensens produktion. Han förnyade fynbomalartraditionens ämnen och gav dem starkare färg och en mer rörig penselrörelse utan att förlora kontakten med det konkreta landskapet. Utmärkelserna följde med åren: Eckersbergmedaljen 1926 och Thorvaldsensmedaljen 1946 - båda bland Danmarks mest eftertraktade konstpriser. Han avled den 12 juni 1972 i Virum.

På auktion förekommer Jensen nästan uteslutande via Bruun Rasmussen, som står för samtliga 27 verk i Auctionists databas. Toppresultaten inkluderar ett porträtt av konstnärens hustru för 4 800 DKK, ett fällandskap från 1934 betitlat "Faarupvejen" för 3 400 DKK och ett oljemåleri från 1943 för 2 500 DKK - priser som placerar honom i det solida men tillgängliga segmentet av dansk modernism.