Arnaldo Pomodoro

När han 1954 flyttade till Milano kom han i kontakt med Lucio Fontana, Enrico Baj och andra konstnärer som på olika sätt undersökte ytans och materialets gränser. Det var i detta sammanhang som bronssfären tog form som hans centrala uttrycksmedel. Utsidan är slät och nästan perfektion - sedan spricker den upp och avslöjar kugghjul, cylindrar, brutna geometrier. Pomodoro såg kontrasten som en kommentar till civilisationens dubbelhet: den ordnade ytan och den spänning som döljer sig under den.

Den första större sfären förvärvades av Museum of Modern Art i New York 1964, samma år han vann det nationella skulpturpriset vid Venedigbiennalen. Året dessförinnan hade han tagit det internationella skulpturpriset vid São Paulo-biennalen. Efterföljande decennier placerade Sfärer inom sfärer vid FN:s högkvarter i New York (en italiensk gåva 1996), Trinity College i Dublin, Hirshhorn Museum i Washington D.C., Tel Avivs universitet och Vatikanmuseerna.

Sedan följde kolumner, roterande skivor och arkitektoniska installationer. Hans tidiga smyckesarbeten finns representerade bland annat i Peggy Guggenheim Collection i Venedig. År 1990 tilldelades han Praemium Imperiale av Japan Art Association - det pris som ofta beskrivs som konstvärldens motsvarighet till Nobelpriset. Fondazione Arnaldo Pomodoro grundades i Milano 1995 och öppnade som utställningsrum 2005. Han avled i sitt hem i Milano den 22 juni 2025, dagen före sin 99-årsdag.

På auktionsmarknaden i Norden förekommer Pomodoro främst via de italienska husen Pandolfini och Wanneres, med totalt 20 verk registrerade på Auctionist. Verken spänner från företagsbronser - reliefer skapade för SNAM och Finsider - till smyckesupplagor och mindre skulpturer. Det högsta noterade resultatet är 7 000 EUR för ett bronsutmärkelse från 2010 (exemplar 5/25). Enstaka verk har även sålts vid svenska hus som Bukowskis och Stockholms Auktionsverk.