Allan Ebeling

Han studerade vid Althins målarskola på Östermalm, den privata konstskolan som förberedde många elever för inträde vid Kungliga Konstakademien, samt vid Tekniska skolan, i dag en del av Konstfack. Som keramiker betraktade Ebeling sig dock som självlärd, en distinktion som är betydelsefull eftersom hans förhållande till lera och glasyr formades av praktiska upptäckter snarare än av akademisk undervisning. År 1921 anställdes han vid Bo Fajans (Bobergs Fajansfabrik AB) i Gävle, en av Sveriges mer ambitiösa fajanstillverkare, och stannade där till 1927. Under dessa år arbetade han sida vid sida med Gabriel Burmeister och skapade ett betydande fajansverk präglat av den nordiska konsthantvärksrörelsens kraftfulla ytor och djärva färger. Vid Exposition Internationale des Arts Décoratifs et Industriels Modernes i Paris 1925 fick Bo Fajans internationell uppmärksamhet, och Ebelings arbete från perioden, skålar med djärv glasyr, vaser med figurativa eller geometriska reliefer, bär den direkthet som definierade svensk brukskonst under mellankrigstiden.

År 1928 gick Ebeling till Upsala-Ekeby AB, vars namn hade blivit synonymt med en viss självmedveten hållning inom svensk keramikproduktion. Han stannade i två år, tillräckligt länge för att bidra till fabrikens produktion och för att representera den vid Stockholmsutställningen 1930, den epokgörande utställning som Gunnar Asplund organiserade och som kristalliserade det svenska funktionalismens designinriktning. Ebelings arbete vid Upsala-Ekeby inkluderade stengodsskulpturer, bland dem de elefantfiguriner som i dag utgör den mest omsatta delen av hans auktionsarv, utförda i det direkta, lätt arkaiska formspråk som svenska keramikbildhuggare vid den tiden föredrog för djurmotiv.

I början av 1930-talet, nu med en ung familj, flyttade Ebeling till Torshälla utanför Eskilstuna och grundade sitt eget ateljéverkstad där 1933. Han skulle tillbringa återstoden av sitt liv i staden och producera målningar, keramik och storskaliga skulpturer i brons och glaserat lergods. Offentliga uppdrag tillkom, och hans verk blev en del av Torshällas visuella identitet på ett sätt som få svenska konstnärer i hans generation lyckades med i en enda stad. Han finns representerad i Nationalmusei samlingar i Stockholm, Länsmuseet Gävleborg, Eskilstuna konstmuseum och Prins Eugens Waldemarsudde. Ebelingmuseet i Torshälla, som öppnade 1997 efter en donation från hans familj, är tillägnat hans produktion i samtliga medier. Allan Ebeling avled den 3 maj 1975 i Torshälla.

På auktionsmarknaden bärs Ebelings marknad upp av hans keramiska djurskulpturer, framför allt elefantfigurinerna från Upsala-Ekeby-åren. Dessa verk återkommer hos Bukowskis Stockholm, som svarar för nära hälften av hans registrerade auktionsaktivitet. Senaste resultat för elefantfigurer i stengods har legat mellan 2 600 och 3 220 SEK, och Bukowskis noterar konsekvent de starkaste priserna. Hans bredare produktion, skålar och vaser från Bo Fajans, väggreliefer, bronsskulpturer från Torshällatiden, dyker upp vid mindre svenska regionala hus, men till mer blygsamma nivåer. Med 72 registrerade objekt är hans marknad aktiv och relativt stabil bland samlare av skandinavisk brukskonst.