KonstnärNorwegianf.1895–d.1979
Alf Rolfsen
0 aktiva föremål
Alf Rolfsen föddes den 28 januari 1895 i Kristiania, son till författaren Nordahl Rolfsen, vars läsebok formade generationers norska läskunnighet. Att växa upp i en litterär miljö gav honom en känslighet för berättande som senare kom att prägla de episka ambitionerna i hans monumentala muralmålningar.
Hans konstnärliga utbildning inleddes i Köpenhamn, där han studerade under den danske målaren Peter Rostrup Bøyesen från 1913 till 1916 och debuterade offentligt samma år. Efter första världskriget reste han till Paris, där han studerade 1919-1920. Mötet med André Derain visade sig avgörande: Derains postimpressionistiska bruk av struktur, förenklad form och djärv färg satte bestående spår i Rolfsens kompositionstänkande. Han återvände till Oslo och höll sin första separatutställning där 1920.
Under 1920- och det tidiga 1930-talets lopp byggde Rolfsen ett rykte som målare med lika stark uppmärksamhet för den mänskliga figuren som för det arkitektoniska sammanhanget. År 1932 vann han tävlingen om dekorationen av Vestre krematorium vid Vestre gravlund i Oslo och slutförde arbetet 1937. Freskerna spårar mänsklighetens resa från födelse till död och kulminerar i en stor bakvägg där befrielsen gestaltas genom ett livsträd. Uppdraget befäste honom som Norges fremste muralmålare.
År 1938 beställde Oslo stad Rolfsens dekoration av tre väggar i rådhuset, en byggnad som invigdes 1950 och som sedan 1990 hyser den årliga nobelfredsprisceremonierna. Norröväggen bär 'Arbeidets Norge fra de drivende garn til skovene i øst', ett panoramafirande av norskt arbetsliv. Västerväggen visar 'St. Hallvard', Oslos skyddshelgon. Östersväggen, ungefär trettio meter lång, bär 'Okkupasjonshistorien', som dokumenterar den tyska ockupationen av Norge under andra världskriget i skarpa bildtermer. Dessa tre muralmålningar utgör den mest betydelsefulla cykeln av norsk offentlig konst under 1900-talet.
Senare i karriären utförde Rolfsen dekorationen av Haugesunds stadshus 1952-1954, ytterligare ett stort civilt uppdrag i en gärning som redan var oöverträffad i Norge för sin skala. Han arbetade också som porträttmålare och stafflimålare, med verk i Nasjonalmuseets samling.
Hans utmärkelser speglar den aktning han åtnjöt både i Norge och internationellt. Han utnämndes till riddare av den svenska Nordstjärneorden 1937, mottog det svenska Prins Eugens medalj 1951 och utnämndes till kommendör av den kungliga norska St. Olavs orden 1955. Han avled i Oslo den 10 november 1979, åttiofyra år gammal.