Achille Castiglioni

Den formgivningsmetod bröderna utvecklade byggde på funktion, nyfikenhet och en genomgående skepsis mot onödig dekoration. De var tidiga utövare av det som senare teoretiserades som ready-made-design - att ta föremål ur sitt ursprungliga sammanhang och omtolka dem som möbler eller utrustning. Mezzadro-pallen (1957, producerad av Zanotta från 1970) återbrukade ett stämplat traktorsäte; Sella-pallen (1957) använde en cykelsadel monterad på ett ben med halvsfärisk fot. Ingenting av detta var ren provokation - båda svaren på ett genuint intresse för ergonomi och industriella objekts formegenskaper.

Samarbetet med Flos, som inleddes i början av 1960-talet, resulterade i ett belysningsarbete som kom att definiera studions internationella rykte. Arco-golvlampan (1962), formgiven tillsammans med Pier Giacomo, löste ett praktiskt problem - hur man placerar en takljuskälla över ett matbord utan fast installation - genom en böjd stålbåge som sträcker sig ut från ett tungt Carrara-marmorunderlag. Marmorn fungerar som motvikt; bågen, upp till 2,5 meter i spännvidd, låter lampan nå långt bortom basens fotavtryck. Den gick i produktion hos Flos samma år och har tillverkats kontinuerligt sedan dess. Andra Flos-arbeten från samma period inkluderar Toio-lampan (1962), med en bilstrålkastare monterad på ett teleskopiskt stålrör, och Taccia-bordslampan (1962) med polerat aluminiumreflektorer och glasdiffusor.

Pier Giacomo avled 1968. Achille fortsatte arbeta ensam med ett bredare spektrum av uppdragsgivare och produktkategorier. Taraxacum 88-taklampan för Flos (1988) - en sfär av pressade aluminiumtrianglar med glödlampor i alla riktningar - blev ett av hans mest uppmärksammade sena arbeten. För Zanotta fortsatte han att utveckla möbler under 1970- och 1980-talen. Han arbetade också med produktformgivning bortom möbler och belysning: bestick, klockor och elektronik.

Från 1969 undervisade Castiglioni vid Politecnico di Torino och från 1980 var han ordinarie professor vid Politecnico di Milano. Hans undervisning ansågs lika inflytelserik som hans praktik; han var känd för att ta med vardagsföremål till klassrummet för att dissekera deras logik och blottlägga de antaganden som är inbäddade i vardaglig formgivning. Han behöll sitt studio vid Piazza Castello i Milano i decennier, och efter hans död i december 2002 bevarades det som Fondazione Achille Castiglioni, öppet för besökare.

Under sin karriär fick Castiglioni nio Compasso d'Oro-utmärkelser, med start 1955 för Luminator-golvlampan (tillsammans med Pier Giacomo) och vidare till 1984 års pris för Dry-bestickserien. År 1989 fick han ett särskilt Compasso d'Oro-omnämnande för sitt bidrag till italiensk designkultur. Arco-lampan fick ett postumt Compasso d'Oro Products Career Award 2020.

På Auctionist har 43 föremål av Castiglioni registrerats, varav 2 är aktiva. Marknaden domineras av belysning: tak- och pendellampor utgör 34 av de katalogiserade föremålen, vilket speglar det fortsatta kommersiella genomslaget för hans Flos-formgivningar. Svenska auktionshus dominerar de registrerade försäljningarna, med Stockholms Auktionsverks olika lokaler och Bukowskis Stockholm som de vanligast förekommande. Toppnoteringar inkluderar en Taraxacum 88 S1-takarmatur för SEK 18 500 och en Cocoon vägg/taklampa för SEK 6 964. Castiglionis arbeten omsätts stabilt på de nordiska marknaderna, där efterkrigstidens italienska design har en lång samlartradition.