FormgivareGermanf.1904–d.1970
Egon Eiermann
1 aktiva föremål
Nar Egon Eiermann 1959 presenterade sin ritning for den nya Kaiser Wilhelm-minneskyrkan i Berlin var opinionen skarp mot honom. Manga berlinar ville att den bombskadade ruinen av den gamla kyrkan skulle rivas helt; Eiermann ville behalla det spruckna tornet och omge det med tva nya hexagonala och oktagonala volymer klade i bikakeformade betongpaneler med bla glasmalning. Han stod fast vid sin position. Det fardiga komplexet, som stod klart 1963, blev ett av stadens mest besokta platser - en meditation over avbrott och kontinuitet som Eiermann byggde av glas och synlig betong snarare an av sentimentalitet.
Fodd 1904 i Neuendorf bei Potsdam studerade Eiermann arkitektur vid Tekniska universitetet i Berlin och arbetade 1925-1928 som mararstudent under Hans Poelzig. Han drev eget fran 1931 med inriktning pa bostadsprojekt i Berlin, och navigerade Nazistperiodens inskrankningar utan att producera den typ av monumentala arbeten som markerade andra arkitekters karriarer. Efter 1945 intraded han vid Teknische Hochschule Karlsruhe, dar han undervisade fran 1947 till sin dod och formade en generation vasttyska arkitekter. Under en studieresa till USA 1950 traffade han Walter Gropius, Marcel Breuer och Konrad Wachsmann i Boston; 1956 traffade han Mies van der Rohe. Dessa moton bekraftade snarare an forandrade hans inriktning.
Hans arkitektur kannetecknas av transparens, arlig exponering av stalstrukturen och en precis avvagning av inre och yttre rum. Han ritade Blumberg textilfabrik (1951), det vasttyska paviljonget pa Bryssels varldsutstallning med Sep Ruf (1958), Vasttyska ambassaden i Washington D.C. (1958-64) och Forbundsdagens hoghus i Bonn (1965-69). Samtida beskrev honom som en rationalist med humanistiskt temperament - nagon som trodde att strukturens klarhet i sig var en etisk stalling, inte bara en estetisk.
Parallellt med arkitekturen producerade Eiermann fran 1949 moblermoblar i samarbete med Wilde och Spieth som i vardagligt bruk overlevt de flesta av hans byggnader. SE 42-stolen (1949) i formad bokplywood, SE 18-hopfallsstolen (1952) i stalror och kanvas, SE 68-stapelstolen (1952) och Eiermann 1-bordsstallet (1953) gick alla in i serieproduktion och blev inredningsinventarier i efterkrigstidens tyska institutionsmiljoer - skolor, kyrkor, kontor. SE 18 togs in i MoMA:s permanenta samling i New York. SE 121, ritad for interioren i Kaiser Wilhelm-minneskyrkan, tillverkas fortfarande idag. Han mottog BDA:s stora pris 1968 och Stora forbundsfortjanstkors samma ar, och invaldes i Orden Pour le Merite for vetenskap och konst kort fore sin dod i Baden-Baden den 19 juli 1970.
Pa Auctionist forekommer Eiermann i 13 lot med ett for narvarande aktivt. Hans moblermoblar cirkulerar framst via tyska auktionshus - Quittenbaum i Munchen leder med fyra lot - samt pa den skandinaviska marknaden via Stockholms Auktionsverk i Hamburg och Bukowskis. Topppriser samlas i intervallet 850-1 800 euro for enskilda stolar och smabord, konsekvent med andrahandsmarknaden for efterkrigstidens tyska midcentury-design. Eiermann 2-skrivbordsstellet for Richard Lampert forekommer i flera svenska annonser, vilket speglar den fortgaende produktionen av hans designer.